Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1870, sida 1

nung Kristofer för något...och så hans nåde erkebiskopen, det är sant...han reder sig nu som bäst till att bygga sig ett slott vid Almarestäk. — Så har då erkebiskop Nils redan utlöst de jordegare, hvilka der hafva egendom, såsom beslutadt blef i Arboga om hösten 1440... Jag menar, att I sjelf ären bland desse jordegare, frände Gustaf? — Det är i görningen, det är i görningen! Redan förlidet år uppsattes bytesbrefvet mellan mig och erkebiskopen rörande den egendom, som jag der eger efter min moder, fru Christina, Gud hennes J nåde, men ännu är icke skiftet verkstäldt. ir ock förhållandet med några af de andra jordegarne. Men erkebiskopen går raskt till verks, och slottet lärer icke blifva bland de minst ansenliga i riket, när det en gång blifver färdigt, Jika visst som erkebiskopen sjelf är bland svenska herremin den, som nu har mest att säga hos konungen. — Och herr Jöns Bengtsson? — tillade marsken. — Nej, nej, herr Jöns har blifvit stilla vid sin domkyrka allt sedan han lemnade Stockholm vid edert bröllop! — Såå... han menar sig då hafva fått nog af denna verlden? — Hvad han menar eler icke menar, det lärer en framtid komma att utvisa. De finnas som säga, att han är själen i erkebiskop Nilses rådslag och då är det väl äfven hans tanke, som nu skall resas i murar och torn vid Almarestäk. Hafva mina gamla ögon sett rätt, så är han slugare än sin morfader, herr Krister Nilsson, och fuller lika oböjlig och styf till lynnet, som hans egna fränder på sädernesidan. Hans fader, herr Bengt, r skola jemte erkebiskopen och tve.me andra vara utsedd att föra riksstyrelsen, när nu konungen kommer att draga ur riket, så säger man...