Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1870, sida 2

änau i sistlidne Onsdags konselj var ingenting afgjordt och att, med anledning af konungens i dag anträdda resa till Skåne, intet kan blifva afgjordt förr än i nästa vecka. Underbandlingar lära någon tid hafva pågått med grefve Lagerbjelke; men de sägas hafva strandat på hans bestämda vägran att öfvertaga finansministerportföljen. Nu påstås det, att man lyckats öfvertala ledamoten af För sta kammaren, grosshandlaren i Göteborg C. F Worn, att mottaga denna svåra och föga ange. näma befattning. Hans inträde i konseljen skulle sannolikt ej komma att medföra någon systemförändring. Civihministern, statsrådet Adlercreutz, hvilken uppgifves vara den, som åtagit sig att söka nybilda ministeren, skulle, i händelse han deruti lyckas, öfvertaga justitieportföljen och få till efterträdare landshöfding Charpentier, en af våra mest framstående och routinerade embetsmän, men, så vidt vi veta, utan bestämd politisk färg. Bland dem, som önska att jemte frih. De Geer afgå, nämnas, utom utrikeamlnistern grefve Wachtmeister, äfven statsråden Abelin och v. Ehrenheim. Dock torde de låta öfvertala sig att qvarstanna, de båda sistnämnda åtminstone tills vidare. Vi omnämna allt detta endast såsom rykten och under uttrycklig reservation, men iro att kombinationen Adlerereutz-Wiern-Charpentier för ögonblicket är den sannolikaste. Huruvida det kan finnas någon grund för det mycket gängse ryktet, att biskop Sundberg skulle inträda i den nybildade ministeren som ecklesiastik-minister, lemna vi derhän. Visst är att regeringen i honom skulle förvärfva en förmåga af första ordningen och en man med kraft i karakteren; men lika visst torde vara att hans inträde i ministörsn skulle gifva densamma en något konservativ pregel och bland alla de omtalade förändringarna vara den enda, som kunde sägas ega politisk betydel Att icke den nu pågående, ministerkriseu är af samma beskaffenhet som de, hvilka tundom pläga inträffa i parlamentariskt styrda länder, kan bäst skönjas deraf, att de ministrar, hvilkas afgång nu omtalas såsom förestående, just äro de, hvilka upprepade gånger erhållit försäkringar om represemationens förtroende. Vi afhålla oss emellertid från alla vidare betraktelser till dess den nuvarande ovissheten upphört, hvilket icke alltför länge torde låta vänta på sig, och varna ännu en gång för alla de mer eller mindre otroliga rykten, hvilka i dessa dagar så flitigt kolporteras.