karne och böggs i stycken. Ehuru inge af missionärerna misshandlades, förstör digades de dock att begilva sig från pla sclund debut. I D.-A. af sist Torsdag I Hr Bodo Borchers från hofteatern i Wiesbade debuterade i går å kongl. operan i titelrollen Mchuls J i Egypten. Den, som möjligtvis hc en härstädes gasterande tenor 1 utlandet tro; sig få höra en stämma i besittning af styrkar och höjdens företräden samt en mönstergiltig så skola, måste hafva känt sig besviken i sin törvän tan. Josefs parti är att räkna bland de minst an strängande tenorpartier, och dock visade sig h Borcliers resurser i röstväg så begränsade, att ha knappt förmådde uppbära rolen. Äfven om ma afräknar verkningarne af en möjligtvis ännu fort farande indisposition, vill det synas, som den ty ske gästen icke kan räknas till de Faraos troll karlar, som med afgjord framgång skulle kunn uppträda täflande med våra egna tenorer af an dra ordningen, och måhända kunde någon på d tid efter annan importerade omogna tenordebutan terna från Tyskland tillämpa den fordom till Is raels barn ställda mani .förblitver i Jericho tills skägget hunnit v För öfrigt ojorde hi Borchers visst icke något oangenämt intryck: har har en vacker figur och ett fördelaktigt utseende Talrolen hade han inlärt på svenska, och det kun de väl i anseende till den korta lärotiden väcks någon förundran, att han så prss träffade uttalet men en annan fråga är, huruvida resultatet kunde anses tillfredsställande och för öket icke af sådar orsak bart underlåtas. Aktningen för svenska språket i en nsk opera är visserligen att lof: orda, men icke sker det till undvikande af språk. förbistring. att man mmanpa ar en bruten svenska i talrolen med en sår rtext sjungen på tyska (Romansen i första akten sjöngs dock på svenska) Talrolen uttalades för öfrigt med en aplomb och dramatisk värma, som i vissa ögonblick gjorde ett ganska godt intryck. IIuset var visserligen klent besatt, men hr Borchers bör i alla fall icke kunna klaga olver det motte vande han i Sverige rönt, då en välvillig hög protektion forskaffede honom en framropning vid slutet. Imell tid lär hr Borchers sjelf icke delat denna opiimistiska uppfattnirg af sin debut, ty man bringar oss underrättelse om, att hr Borchers inställt sitt vidare uppträdande härstädes cch återvänder till Tyskland. — Uliot contra Wendtland. Hr WendtJand har i A.-B. infört följande förklaring i anledning af en mot honom af hr L. Elliot i poliskammaren gijord anvnifvel e: Emedan det i Aftonbladet för den 23 dennes intagna referat, angående en af hr Louis Elliot mot nug i poliskammaren gjord an isvelse. är i så måtto fullständigt, att det näs deles förbigår mitt var, anhåller jag att i korthet så anföra detsamma. Det innehöll nemligen att, fo utom if gavarande qvitto, hade jag till hr Elliot utgifvit min underborgen, inne:vttande be:alningsskyldighet, för den händelse att reversutge varen, stationsinspektoren Sjöstedt i M-mö eller kapien F. A. Sterky, hvilken sedn re tecknat borgen å reversen, icke infriade densamma. Sedan br EIIiot godrilligt till mig aflemnat qvittot och jag sönderrifvit detsamma somt vi å Ven derefter talat om andra saker, skulle j g aflågsna mis. men då ville hr Elliot erinra sig att han skulle hafva till mig utnändigat ett recipi e å handlingarne, och detta recipisse ville ban då genast hafva Ållbaka. Jag itergen bestred att hafva emottavit något recivisse, och ester ordvexling härom tillkalle de hr Elliot några personer, infor hvilka han påstod att jag Ahärde honom en revers på 10,000 rdr, hvilken revors ban uppmanade mig ait till honom ätertalla. Då jag förutsåg att en fortsatt tvist angående reversen icke skulle tjena till pågot. ville jag så min våg, men detta satte sig hr Emiot emot. Sedermera uppgaf han at det icke var någon revers, u:an törenamnda underborgen, som jag skulle nafva frånbändt bonom. och denn angilvelse afzaf han skristligen. Deredter bar hr Elliot förklaat ait han lång: fore detta. etter erhållen liqvid ör rever junchall sönderrifvit den underboren, hvaraf jag vid tillfället, enligt hr Elliots pående, skulle hafva Eitt mig i besittning. Slutigen och då det befanns att jer icke innehade ågoe annat papper än det sönderrilna qvittot, påtod br Ulliot att det just var detta dvitto han nenat. Dessa förändrade uppgiiter syntes gifva id banden att br Elliot föreställt sig att, jemte et jag bekommit qviv ot, jag äfven erhållit min msormälda underborgan, ätvensom att hr Elliot id ulltallet hyste den tenke att ban till mig utilvii ett recipisse. erinrade jag att. i anseende till den af nig utgifna underborgen, hvarigenom ådagalades tt eganderätten handlinaurne overgätt till hr ulliot, det icke var af on esentlig betydelse om ag bekom qviuot eller ej Stockholm den 24 Maj 1870, I. Wendtland.