Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1870, sida 2

les ull det bästa. UTRIKES. ÖSTERRIKE. . Om man skulle tro på , Neue freio ÅPresse, så måste man antaga, att utjemningen med czekerna — således just den vigtigaste punkten i hela ministörens program — hade fullkomligt misslyckats; men helt annorlunda låta mera opartiska meddelanden från Wien till ,,Augsb. allg. Zeit. och från Prag till franska tidningar. Man erfar nemligen af dem, att Böhmens mest framstående politiske män med sällsynt enighet uttalat sig för inkallandet af en landtdag i Prag med det uteI slutande ändamålet att diskutera och antaga en ny vallag i stället för vallagen af t Februari 1861, hvilken genom en konstig I kombination af valkretsarne och det s. k. gruppsystemet tillförsäkrat tyskarne majoriteten i ett land, der de numeriskt utgöra mindre än 26-delar af invånarne. Först sedan denna orättvisa är upphäfd j och czekerna ställda på en basis, som beI tryggar dem för att bli ,,majoriterade at en invandrad, utländsk befolkning — först då skulle förhandlingarne om Böhmens ötriga förhållanden till riket bli äterupptagna och bragta till slut. Hvad czekerna begära som sin politiska rättighet, är bekant af den på landtdagen i Augusti 11868 af så czekiska deputerade underI tecknade 5deklarationen, hvilken i de slesta punkter motsvarar den på landtdaigen i Lemberg antagna ,,resolutionen. Böhmen kämpar emot att blifva i fullkomligt beroende af det tyska Österrike, att blifva en från Wien regerad tysk provins, som i sinom tid skulle upptagas i I det allena saliggörande skötet af das I grosse Vaterland. Som garanti mot ett ssådant öde begär Böhmen erkännandet af sin sjelfstäåndighet, betryggad at en böhmisk-mährisk-scalesisk general-landtdag, som finner sitt uttryck i ett särskildt böhmiskt hoskansli, och ett förhållande till monarkien i dess helhet, som ungefär i motsvarar den realunion, som förefinnes mellan Kroatien och Ungern. Böhmen vägrar ej att deltaga i ett konstitionellt parlament för hela riket, men endast för sådane angelägenheter, som äro gemenjsamma. Som tecken till kejsarens erkännande af den böhmiska kronans sjelfständighet, fordrar det, att han efter gammalt bruk skall högtidligt låta kröna sig i Prag till Böhmens konung. Huruvida regeringen i Wien skall gåin på dessa fordringar, är ännu svårt att bedöma; men att den under alla omständigheter är redo till mycket omfattande koncessioner, kan anses som bestämdt. Ministerpresidenten Potocki är af naturliga skäl anhängare af det federalistiska systemet, likasom grefve Beleredi och furst Goluchowski voro det före honom, och likasom alla tyska ministerpresidenter sedan 1860 af samma naturnödvändighet varit centralister. De slavi stammarne i West-Österrike ha vuxit ifrån det sörmynderskap, i hvilket tyskarne hittills hallit dem; de äro befolkningens talrikaste del (122 millioner slaver mot 7!, millioner tyskar) och de ha — tillfölje af de sednaste händelserna — blifvit eniga sins emellan. Icke blott de olika partierna bland czekerna och polackerna ha under de nuvarande kritiska förhållandena slutit förlikning, utan i Prag ha äfven deputerade från de sydslaviska länderna infunnit sig. Det är denna solidaritet och förening mellan West-Österrikes icke-tyska elementer, som gör situationen för tyskarne betänkligare, än den någonsin förut varit. De stå i begrepp att förlora en supremati öfver folkstammar och länder, hvilka de under århundraden vant sig att anse som siva annexer. Man kan under dessa förhållanden icke undra på, att sådana organer, som Neue freie Presse, icke äro mycket noggranna i valet af medel, när det kommer an på att kunna skada motpartiet. Ett lysande bevis derpå finnes i nämnde tidning af den 22 dennes, der ledarne för det czekiska partiet, särskilt Ladislaus Rieger, beskyllas för , högoch landsförräderik. Beviset skulle innehållas i ett utförligt. franskt memorandum, som Rieger förlidet år under sin vistelse i Paris öfverlemnat åt den dåvarande franske utrikesministern. Detta aktstycke är af mer än vanligt intresse, enär det med mycken klarhet gifver en bild af den fruktan, som bemäktigat sig de mindre stammarne och staterna i Tysklands närhet efter händelserna år 1866. Rieger söker nämligen visa: 1) att Böhmen och de mindre slaviska länderna i östra Europa icke ha någon annan fiende än det efter utvidgning och germanisering traktande Tyskland, med Preussen i spetsen; 2) att czekerna och de andra slaverna för intet pris vilja underkasta ig den tyska racens hegemoni; 3) att det i Frankrikes eget välförstådda intresse att understödja denna slavernas strid emot len hotande pangermanismen, hvilken förr kunde synas vara en oskadlig teori, men u blifvit en verklig fara för Europa, selan Preussen ställt sig i spetsen för det! rösringslystna Tyskland; 4) att Österrike mndast kan bestå som sederativ stat och om sådan äfven kan bilda en motvigt mot Tysklands förstoringsplaner, under ss let West-Osterrike — såsom öfvervägande y ysk stat — förr eller sednare skall aborberas af det öfriga Tyskland. ri ImAIINAD — — —