Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1870, sida 2

ndanträngde den för öfrigt icke särdelesså tora folkmassan. Dehutaflenen från lagtistande församlingen lemnade församlinens palats kl. 2 Ti 12 vagnar, hvaribland galaekipager. Eskorten utgjordes af 2 qvadroner hussarer. Deputationen inträdle i den stora salen kort före kl. 1. En canonsalva af 21 skott förkunnade, att tejsaren lemnade tuilerierna. I Galerie så rangaise, tätt invid den stora salen i douvren, var hundramannagardet uppstäldt. Vid kejsarens inträde uppstämde församingen tredubbla hurrarop för kejsaren, om tog plats på thronen. I öfversta galeriet till höger befann sig diplomatiska cåren och till venster ministrarnes damer, nedlemmarne af de stora statskorporatiorerna och de öfriga högre embetsmännen. Presidenten i lagstiftande församlingen,! Schneider, öppnade högtidligheten med ett al till kejsaren, i hvilket han först pä-st mindel om kejsardömets ursprung och deig välgerningar, som det andra kejsardömet!g zjort landet. Redan i början af sin regering hade kejsaren yttrat, att det skulle komma en tid, då friheten skulle sätta kronan på statsbyggnaden. Denna förening t af friheten och kejsardömet skulle blifva 1 . till oförgänglig ära för Frankrike och tillförsäkra landet en af de högsta platserna bland verldens fria nationer. Derester uppräknade Schneider de flera liberala re-1 former, som blifvit utförda under de sed-1 naste åren, och som blifvit sammanfördai författningen af den 20 April 1870, hvilken blifvit befästad genom den allmän4 na omröstningen. Denna omröstning hade, efter Schneiders förmening, varit betydelsefull, emedan folket uttalat sig med sullkomlig sjelsständighet och med en så öfverväldigande röstpluralitet, att plebiscitets vigt icke kunde af någon nedsättas. Presidenten Schneider slutade talet med följande ord: H ,Då franska folket med mer är 7,350,000 röster förklarade sig för kejsardömet, riktade det följande ord till kejsaren: Sire! Frankrike är med Er; och uppmanar Er att förtröstansfullt framgå på den väg, på hvilken alla önskliga och möjliga framsteg kunna bli förverkligade. Frankrike uppmanar Er att grundlägga friheten på aktningen för lagen och författningen. Frankrike ställer trihetens sak under Eder dynastis och de stora statskorporationernas beskydd. i Ilörpå svarade kejsaren: Mina herrar! I det jag af Edra händer mottager resultatet af de den 8 Maj atgifna rösterna, ; r det min första tanke att för nationen tolka min tacksamhet för, att den för fjerde gången under i 22 år aifvit mig ett lysande bevis på sitt förtroe. Den allmänna rösträtten, hvars elementer, tändigt förnyas, bar — med all sin rörlighet — en bestämd vilja. Den har till ledstjerna traditionen, sin instinkts säkerhet och sina sympatiers trohet. Föremälet för plebiscitet var endast att bedja folket gifva sitt samtycke till en konstitutionell reform; men midt under de särskilda meningarnes sammandrabbning och under stridens hetta blef tvistefrågan förd öfver på ett högre område. Vi ba dock icke skäl att beklaga detta! Motståndarne af våra institutioner ha uppställt frågan om .revolution eller ,,kejsardöme; landet har yttrat sig på det bestämdaste till förmån för det system, som är en borgen för ordningens och frihetens upprätthållande. Kejsardömet känner sin grupd nu vara förstärkt. Det skall bevisa sin kraft genom sin moderation. Min regering skall bringa lagarne till utförande utan partiskhet och svaghet; den skall icke afvika från den liberala väg, som den föresatt sig. Den skall, med aktving för hvar och ens rätt, beskydda alla intressen, utan att bebålla något minne af nejrösterna och de siendtliga sträfvandena; men den skall likaledes veta att da aktningen för den på ett så energiskt sätt tillkännagifna nationella viljan, samt från denna stund anse författningen vara undandragen hvarje diskussion. Sedan vi blifvit befriade från de bekymmer angående författningsfrågan, som väckt split bland de bästa personer, måste vi hafva det målet för ögonen att samla allt hederligt folk af alla partier omkring den författning, som landet nyligen sanktionerat; gifva den allmänna säkerheten nya garantier; hämma lidelserna; bevara de sociala intressena ifrån att bli besmittade af falska läror, samt att slutligen med intelligensens tillbjelp söka medel att befrämja Frankrikes storbet och välfärd. Den uppgift, som utgör vårt program, är: att öfverallt sprida upplysning; att göra förvaltningsmaskineriet så enkelt som möjligt; att föra regeringsverksamheten från centrum, i hvilket den är alltför starkt representerad, öfver på de öfriga delarne af landet, der den saknas; att utföra tidsenliga förbättringar i våra lagar, hvilka stå som monumenter från en försvunnen tid; att mångfaldiga de säkra medlen till befrämjande af produktionen och välmågan; att gynna jordbruket och utvecklingen af de offentliga arbetena, samt slutligen att ånyo helga våra krafter till lösningen af det problem, som ständigt dykar upp på nytt: huru man på bästa sätt skall fördela de afgifter, som tynga på skattegifvarne. Detta är mitt program. Öm vi utföra detsamma, skall vårt folk genom sina krafters fria bruk göra sitt till för civilisationens framsteg. Jag tackar Er, mina herrar, för det bistånd, I lemnat mig i detta högtidliga ögonblick. Ja-rösterna, som nu ratificerat omröstningarne under åren 1848, 1851 och 1852, ha gitvit ökad kraft åt Edra mandater, likasom de äfven gitva mig ny kraft att arbeta för landets väl. Vi böra numera än någonsin förut utan fruktan motse framtiden; ty fruktan skulle ej hafva annan verkan än att hämma utvecklingen af en regeringsform, som ett stort folk uppfört midtunder politiska stormar, och som, under åtnjutandet af fred och frihet, ständigt skall gifva det större och större krafb. Talet blef i det hela mycket väl mottaget; det väckte till och med enthusiasm, och ropet: ,lefve kejsaren! förnyades flera gånger. Talet blef mycket snart bekant i Paris, der dess innehåll blef uppslaget på alla gathörn och återgifvet i extra nummer af nästan alla tidningar. Om aftonen hade den franska hufvudstaden nästan samma utseende som på den 15 Augusti (Napoleons-dagen). Kyrkor, teatrar och de flesta andra offentliga byggnader voro illuminerade. Isynnerhet voro senaten, Panthöon, Circle Imperial, Valentino och Madeleine-kyrkan på ett särdeles briljant sätt illuminerade.å