— — 2 — ssista stunden af hans embetsförvaltning, dels att smeka den jargon inom partiets hufvudstyrka, som framställde den mindre lånesumman såsom hörande med till sparsamhetssystemet. Vensterns uppfattning torde funnit sitt uttryck i hr Hedins yttrande, som antydde att man bakom den större lånesumman såg Gud vete allt hvilken härskara af ,små räfvar. Skulle man satt tro till dessa herrars ord och föreställningar, så skulle genom beslutet att nu uppläigga en serie obligationer å ett nominelt belopp af 40 millioner, riksdagen komma att helt och hållet förlora kontrollen icke blott öfver framtida jernvägsanslag och öfver systemet för banornas byggande, utan äfven öfver budgeten i sin helhet, så att dermed gärdet vore uppgifvet för skuldsättningssystemets anlitande äfven för löpande statsbehof. Att nu icke tala om den stora och af ingenting berättigade misstro till riksdagens återhållande förmåga i afseende på statsutgifter, som denna uppfattning ådagalägger, samt förbiseendet af det faktum, att riksdagen alldeles icke behöfver låna mindre derför att den för hvarje år beslutar plotterlån, förtjenar det anmärkas, att man tog så litet reda på innehållet af det förslag, öfver hvilket man beslöt, att man alldeles förbisåg den vigtiga omständigheten, att i beslutet ingick den bestämda stipulationen, att de medel, som upplånas mot de obligationer, som tillhöra det föreslagna fyratio-millionerslånet, icke skulle få användas till något annat ändamål än de uppgifna, nemligen till jernvägsbyggnader och till infriande af förut för jernvägarne upptagna korta lån. Följaktligen, så snart en enda obligation af detta lån blifvit utgifven, berörer iakttagandet af detta vilkor tredje mans rätt och är att betrakta såsom en kontraktsbestämmelse mellan staten och obligationsinnehafvaren. Det är sannt att äfven sådant kan riksdagen sätta sig öfver, men dylikt händer åtminstone icke under normala förhållanden och så länge der ännu finnes en skymt af månhet om statskrediten qvar, hvarföre således användningen af detta lån för sitt afsedda ändamäl är så kraftigt betryggad som någonsin kan ske. Det är bekant, att utgången af den samfälda voteringen blef en annan än den man förmodat. Fyratio-millioners-länet beslöts med en icke så obetydlig majoritet. IIvad kunde orsaken till den hastiga omkastningen vara? IIade under de två dagar, som förflöto mellan de första besluten och den samfälda voteringen, insigten om det kloka och förnuftiga i det segrande beslutet så hastigt vunnit terräng? För Eder, hr Redaktör, som at hemkomna riksdagsmän haft tillfälle erfara kulissförhållandena under dessa dagar, lärer säkert det verkliga sammanhanget icke vara någon nyhet, ty det var inom hela riksdagen allmänt kändt; men jag vet icke om förhållandet blifvit omtaladt för Edra läsare. Jag ber derföre få här nämna, att nyckeln till gåtan finnes i den under de hritiska dagarne från man till man inom andra kammaren kringlöpande hviskningen: , Wallenberg har intresse af det ,korta lånet. Han och Enskilda banken ämna förtjena derpå! Med större verkan kan man icke skrämma små barn med ,busen eller ,,sotarmurre, än man kan bearbeta Andra kammarens majoritet med trollformeln , Wallenbergs intressc. Misstron mot denne edamot af riksdagen och finansverlden bar I blifvit drifven hos en mängd personer till någonting hardt nära vidskepelse och fanatism. Med den, rätt använd, kan man kullslå de förnuftigaste förslag, och, såsom Iman här ser, också för någon gång genomdrifva ett förnustigt förslag. Denna Igång var det så mycket lättare att få det trodt att Wallenberg hemligen önskade det korta lånets framgång, fastän hans ansesende såsom statsekonom hindrade honom satt arbeta derför, som det offentligen besrättades, att förslaget om det korta lånet hade segrat i statsutskottet till följd deraf, att hr Wallenberg hade, enligt hvad han sjelf skulle ha efteråt uppgifvit, ,af missItag råkat rösta för detsamma. Om den insinuationen, att hr Wallent 5 d J ä — — I Hi: t d oS0m02R Å 0 — — ÅD L—— — —0 0 — — — — . — — AS AR Z ÖO — fo — — 8 — — 8 80 — — — — — Ö — — — — — mA, — berg af egennyttiga motiver önskade det I korta lånets seger, eger någon grund, det saknar jag allt tillfälle att bedöma; men deremot anser jag det ingalunda osannolikt att den mäktige bankmannen af ett annat skäl icke ogerna skulle ha sett, att det nu åter stannat vid ett kort lån. Ni vet att han med sitt aldra lifligaste intresse omfattar planen att i vårt land inI föra guldmyntfot, och att han i samiinanbang härmed arbetat för införandet af perpetuella räntor, förskrifna i guld. Han hade äfven fått in ett alternativt förslag härom i statsutskottets finansbetänkande, men det rönte i kamrarne mycket liten -l uppmärksamhet, kanske icke minst med -lanledning af dess ursprung. Nu låter det ganska väl tänka sig, att hr W. hoppats att hans förslag om ett lån i guld en annan gång och snart nog skulle kunna röna saken för många år blef undanskjuten. Om hr W. — det jag icke vet — verkligen i hemlighet önskade framgång åt ficklånet, hvars olämplighet i öfrigt han nog ilärer insett, så är det sannolikt, att bland fl motiven också ingått den betraktelse jag större sympatier än nu, då frågan var så ny, och att han följaktligen icke gerna såg att genom beslutet om 40-millioners-lånet