Riksdagsbref. XXIX. Stockholm den 21 Maj. Herr Redaktör! Jag anhåller att med de rader, jag här sänder Eder, få afsluta den serie af riksdagsbref, för hvilka Ni benäget öppnat Edra spalter. Måhända skall en och annan af Edra läsare redan nu finna rubriken mindre på sin plats, sedan mer än en vecka förflatit efter det konungen hemförofvade våra folkombud, och den läsande ulmänheten, icke så litet upptröttad af de ständigt återkommande referaterna och relogörelserna, med en viss lättnad och tillfredsstillelse sett dem för denna gång försvinna ur tidningarnes spalter. Men då jag nu för min del anhåller att få än en sång pröfva deras tålamod, hvilka behagat skänka mina meddelanden en välvillig uppmärksamhet, så ber jag få erinra derom alt jag från början vinnlagt mig vida mindre att följa händelserna omedelbart i spåren såsom rapportör, än att uppsamla ett och annat för situationer och personer belysande drag, och att med några kommentarier beledsaga händelser och söreteelser, som synts mig i mer eller mindre mån anmärkningsvärda. Utan att förbise vigten deraf att äfven med så beskaffade meddelanden följa med sin tid, föreställer jag mig dock att om de för öfrigt kunna erbjuda något af intresse, de icke förlora alltför mycket derpå att de framläggas några dagar efter de tilldragelser de beröra. Således nu några ord om riksdagens sista dagar, oaktadt de redan ligga en hel vecka bakom 038. Den jägtande ifver, med hvilken ärendena under den sednaste tiden behandlades, hade haft till resultat, att för de allra sista dagarne föga eller intet återstod förutom sådana rent af till formaliteter hörande bestyr, som måste sparas till riksdagens sista timmar. De sista förhandlingar och beslut af någon verklig betydelse, som förekommo, voro de som angingo lånefrågan och revisionen af skolstadgan. Då jag sednast skref Eder till, hade kamrarne nyss fattat sina beslut rörande formen för upplåningen af de åtta och en half millioner rdr, om hvilkas anskaffande under detta och nästkommande år man var ense. Men i afseende å formen för upplåningen hade kamrarne stannat i skiljaktiga beslut. Den Första beslöt att ,,upplägga ett amorteringslån å fyratio millioner, deraf nu till en början skullo utsläppas obligationer till så stort belopp, att det förhandenvarande lånebehofvet fylldes. Andra kammaren beslöt deremot med en ganska stark majoritet att fortfarande tillämpa sicklånesystemet. Röstförhällandena voro sådana, om man sammanräknade båda kamrarnes röster, och för öfrigt stämningen sådan i Andra kammaren, att man hade stor anledning besara att Andra kammarens ur finansiel synpunkt särdeles bedröfliga beslut skulle triumsera i den gemensamma voteringen. Det var nemligen kändt, att icke blott representanterna af allmogen, af hvilka ett stort flertal torde saknat annat omdöme i detta mål än kännedomen derom att 812 millioner äro en mindre summa än 40 millioner, utan äfven sådana medlemmar af landtmannapartiet, af hvilka man kunnat vänta litet större urskiljning, samt jemväl hela, eller i det närmaste hela den s. k. ,,venstern voro anhängare af ficklånet. Hvad grefve Posse och de andra koryfeerna af landtmannapartiet angår, så torde deras motiv ha varit det dubbla, att dels söka tillfoga frih. af Ugglas ett ytterligare nederlag ännu i