Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1870, sida 3

Blandade ämnen. Greklands rösvare. En korrespondent till ett österrikiskt blad lemnar följande ganska intressanta skildring om-de grekiska röfrarnes ställ ning och om den makt de vetat att tillvälla sig Hufvudbanden, säger han, bestå af flera hundra herdar, hvilka uppebålla sig i Hymettos och Pentelikonbergen. Dessa banditer stå i vänskapligt förhållande till folk af alla klasser i Athen, och de ega inflytelserika beskyddare bland alla politiska partier, isynnerhet i armån. Deras offer äro nästan alltid fremmande eller grekiska köpmän och bankirer. Landets adel betrakta de som sin naturlige beskyddare, och de bjuda ofta adelsmännen att stå fadder åt deras barn, något som sällan afslås, enär det genom den sålunda åvägabragta rbindelsen inträder ett slags frimureri mellan öfrarne och adelsmännen, hvarigenom de sednares egendom får vara tredad för angrepp. Den af de gamla grekiska familjerna, som är mest populär bland bergens fria söner, är furst Soutzos. Furst Demetrius Soutzo är gudfader till icke mindre)än 60 röfvarbarn. En dag, då fursten i närheten af Athen var ute på jagt, blef han af en röfvaredeputation bjuden att deltaga uti en bandits bröllopsfest. Fursten följde deputationen till ett aflägset ställe bland bergen, der brudgummen, hvilkens namn var Andrea, presenterade honom för sin brud, som efter landets sed i tre dagar sutit i en ensam hydda, helt och hållet betäckt med gröna grenar, och der endast qvinnor hade tillstånd att besöka henne. Andrea tog i furstens närvaro bort hennes slöja, hvarpå hon kyste denne på pannan och inbjöd honom att deltaga i festen. Man åt och drack till långt fram på natten; servisen utgjordes af silfver och bägarne voro af guld. Kort tid derefter blef Andrea känd som en af de farligaste banditerna, och på hans hufvud sattes ett pris af omkring 100 dukater. Hvarje försök att fånga eller döda honom misslyckades emellertid, och slutligen blef regeringen tvungen att sända furst Soutzo för att underhandla med banditen. — Till och med sjelfve konung Georg har nödgats visa röfrarne ett visst öfverseende, hvilket mer än något annat visar huru stor deras makt der i landet verkligen är. På en resa i närheten af hufvudstaden blef konungen omringad af ett antal banditer, hvilka anfördes af en beryktad röfvareqvinna, som hette Kora Jamina. Hon gick dristigt fram till kungen, bad honom stiga ned af hästen, och sedan hon kysst honom på paunan, önskade hon honom en lycklig resa och anbefallde sina barn åt hans omsorg och välvilja.