Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1870, sida 1

. NIISSOn, snedt emot Kusttorget 1 Majorna, ä I (GÖTEBORG. HANDELS-TIDNING) — hvilka han kände sig ha undfätt en ser skilt kallelse. Hans granskning af Ling poetiska skapelser och förnämligast a Åsarna, som inledes genom en fram ställning af dennes uppfattning af vår fäders mytologi, är förtjent af desto all männare uppmärksamhet, som den i vä sentlig mån beriktigar de begrepp, som d göra sig om dem, hvilka aldrig läst de Möjligen skall den hos en och annan väc ka hågen att sjelf göra bekantskap me den nyssnämda dikten, detta storartad epos, som med alla sina brister intage en så framstående plats inom vår litte ratur. Med förkärlek har förf. skildrat den hans och de öfriga förbundsbrödernas tanke ypperste medlemmen af Åuroraförbundet, den tidigt af döden bortryckte skalden Pehr Elgström, hvars sköna, stäm ningsrika lyrik väl ännu skulle försvars sin plats vid sidan af vårt lands populäraste skalder, men som det oaktadt är nästan alldeles bortglömd. Det ligger något rörande, något äkta ursprungligt i der entusiasm, hvarmed Atterbom nära syratic år efter den af honom så högt beundrade vännens bortgång ur tiden målar hans personlighet och sjelfva arten af hans skaldebegåfning samt uppkomsten och fortvaron af sitt eget förhållande till honom. Om vi dermed jemföra de minnesord, han på Östgöta nationssal i Upsala den 22 Maj 1824 talade öfver en annan ungdomsvän, neml. den i Erlangen aflidne Per Ulrik Kernell, så finna vi, huru ojemförligt hans mognare ålders vältalighet var öfverlägsen den, som stod honom till buds i ungdomen. Vi förmoda, att de känslor, som fästade honom vid Kernell, voro lika varma som de, hvilka han hyste för Flgström, men icke desto mindre finner man i det minnestal, som egnades åt den sednare, aflekterade uttryck, svulst och onaturlig öfverdrift i känsloutgjutelserna, då allt deremot är sannt, ädelt och plastiskt afrundadt i den på hans ålderdom skrifna minnesteckmngen öfver den förre. unu mindre lyckadt än detta minnestal förekommer oss det år 1826 hållna bögtidstalet i anledning af II. K. II. Carl Ludvig Eugenes (vår nuvarande konungs) födelse, hvilket i betydlig mån lider at de brister, som man trodde sig-finna i fosforisternas skrifter. Flera andra minnesteckningar öfver hä dangångna förbundsbröder anträffas hä Samuel Johan Hedborn, Wilhelm Fredrik Palmblad, Carl von Zeipel, Erik August Schröder och Adolf Törneros som läsaren lär att känna i de mer eller mindre utförliga skildringar, som i detta häfte förekomma. Af synnerligt intresse äro de nbiografiska drag, hvari förf. framställer sin uppfattning af den förstes skaplynne, begåfning och karakter, på samma gång han lemnar en öfversigt al hans yttre lif och de personer, som förnämligast inverkat på hans själsutveckling. Minnesteckningen öfver Palmblad är till en del af apologetisk natur; förf. har nemligen velat visa det oberättigade eller öfverdrifna i det tadel, som rigtats mot honom af politiska motståndare, hvarjemte han skildrat hans ovanliga begåfning, hans vidsträckta lärdom och den mångskiftande litterära verksamhet, åt hvilken han egnade sig med exemplarisk outtröttlighet. Intressant innu för vår tids läsare måste skildringen af Törneros vara, huru litet än det är i qvantitativt bänseende, som gjort allmänheten bekant med ,,den svenske Jean Paul, nemligen denne snillrike mans efter hans död utgifna ,Bref och Dagboksanteckningar. Minnesteckningen öfver alden och romanförsattaren von Zeipel densamma, som förekommer i Biograiskt Lexikon. Den skildring af E. . Schröder, som här är intagen, röjer v nen kanske alitlör mycket, ty ingen af d svagheter, för hvilka denne man var så allmänt bekant äro ens med ett ord antydda. UIn nekrolog öfver Elias Wilhelm Ruda gör den älsklige, men föga originelle författaren rättvisa, u att strö några oförtjenta blommor p s graf, och en annan öfver Erust Kjellander skildrar med få drag denne utomordentligt begålvade yngling, hvars tidiga bortgång var ,den största litterära smärta, förf. ger sig ha upplefvat. — För öfrigt förekommer ett tal hållet vid en af svenska bibelsällskapets allmänna sammankomster och ett annat hållet på en af svenska akademiens högtidsdagar. Qvinnans underordnade stälining. Jolm Stuart Mill. Ölversättuing af A. F. Åkerberg. Upsala. Esaias Edquist. 1869. Mycket har på sednare tider skrifvits om det beroende, hvari äfven i Europas kulturstater qvinnan befinner sig, och om