Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1870, sida 2

han för närvarande residerar med mrs domprost och miss domprost. Mr Crisparkle, yngre domherre, blond och rosenkindad, noga bokant med allt hvad som tilldrager sig i trakten; mr Crisparkle, yngre domherre, tidigt uppe, musikalisk, klassiskt bildad, munter, välvillig, godhjertad, sällskaplig, nöjd och barnslig, förr skjutshäst på farvägen bland de ogudaktiga, men sedermera befordrad genom en beskyddare, (tacksam för en väl undervisad son) till sin nuvarande fasta kristeliga plats, beger sig till det fängelselika huset på vägen hem till sitt the. — Ledsen höra af Tope att ni har varit illamående, Jasper. — Åh, det var ingenting, ingenting. — Ni ser litet medtagen ut. — Gör jag? Åh, det tror jag inte, och hvad bättre är, jag känner mig inte så. Jag misstänker att Tope har öfverdrifvit. Ni vet, det tillhör hans tjenst att göra affär af allt, som står i sammanhang med domkyrkan. — Jag kan således säga domprosten —, jag kommer direkte å domprostens vägnar, — att ni åter mår väl? Svaret, beledsagadt af ett lätt småleende, lyder: — Ja visst, jemte min vördnad och tack till domprosten. — Det gläder mig höra att ni väntar unge Drood. — Jag väntar den käre gossen i hvarje ögonblick. — Ah, han skall kurera er bättre än en doktor, Jasper. — Bättre än ett dussin doktorer. Ty jag älskar honom innerligt, och jag tycker inte om doktorer eller deras kram.