IIvad först angår de båda talmännens inträde i konseljen, så ha vi visserligen äfven hört ett sådant rykte, men vi våga betvifla, att sådant hittills på allvar varit påtänkt. Och för så vidt meningen skulle vara, att genom partiella personalombyten förstärka ministören, utan att dess politiska karakter underginge någon förändring, så kunna vi icke i likhet med Handelstidningen finna, att en , riktig tanke ligger till grund för en så beskaffad kombination, som den af ryktet omförmälda. Det är nemligen ganska väl bekant, att både grefve Lagerbjelke och biskop Sundberg ha i politiskt hänseende en helt annan grunduppfattning än de personer, som hittills varit ledande inom ministåren, och då de båda äro temligen hestämda och energiska män, kunde man ha stor anledning antaga att genom deras inträde i konseljen den homogenitö och sammanhållning, som förut ansetts ega rum inom densamma, icke mera skulle komma att finnas der. Huru under sådana förhållanden de begge talmännens inträde i regeringen skulle förläna henne större inflytande och ledande makt i förhållande till representationen, är äfven svår att inse; ty det är genom sina personliga egenskaper såsom talmän, som de äro i åtnjutande af sympatier inom sina respektive kammare, alls icke genom sina åsigter i allmänna frågor, i hvilket hänseende de väl