Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1870, sida 1

hade att vänta af sina gamla motständare bland herrarne. Detta skedde genom det besök, som han kort efter, sedan han kommit upp i sina rum, erhöll af sin gamle frände, herr Gustaf Amundsson (Sture) till Rydboholm. Denne var en gammal bepröfvad man, ehuru han icke synes till bland de främsta i tidens allmänna ärenden. Dock har han underskrifvit det beslut, som fattades på det vigtiga mötet i Arboga 1436, liksom han var med på mötet i Telje två år derefter. IIan var gift med marskens halfsyster, Brita Bjelke. — Hillemo, käre frände — sade den gamle riddaren, när de ömsesidiga helsningarne och förfrågningarne om fränder och vänner voro uttalade och de båda herrarne satt sig ned — hillemo, I kommen dragande med en makt, som om ingen gisslan behöfdes. — Ja väl — svarade Carl och log — jag menar, att vår nådige herre, konungen sjelf, tvingat mig dertill, då han ej velat höra talas om att lemna någon säkerhet för min person och dethär väl ej är fråga om blott och bart en lustfärd till hofs. — Hum!... der tagen I saken, sådan som han är ... konung Kristofer är eder mycket gramse, men det skall icke töfva länge, så skolen I se, att han skiljer många af dem ifrån sig, hvilka nu rosa honom högt ...! — Och hvarpå stödjen I så ond spådom för den gode kungen? lIIar då talet derom ännu icke hunnit till Österlandet? ... Det är dock någonting så splitter nytt, att jag trodde det icke behöfva lång tid för att hinna till rikets yttersta ända... Kunnen I tro det, frände, förläningsbrelven i vårt gamla Sverige hafva blifvit en handelsvara! (Forto Y