Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1870, sida 1

ENS BOLAGS TRYCKERl. sprung. Frankrike, Schweiz och andra länder, i detta fall mer gynnsamt ställda än Sverige, tröttna d ej att hitsända unga, driftiga agenter i stor mängd, s hvilka se och studera landets behof samt sn ningom öppna marknaden för deras lands industri Detta medel synes mig vara det enda praktiska. — — Täflan mellan de talrika handelsagenterna ökas med hvarje dag och framtvingar en fullständig omkastning i affärernas beskaffenhet, på så sätt, att vinsten måste sökas i stor afsättning i stället för i höga pris. Dessa åsigter, yttrar hr B., äro äfven mina; och . måste jag anse högst osannolikt, att någon väsendtligare afsättning inom Ryssland skall kunna beredas vår industris produkter, så framt ej samma medel anlitas af våra fabrikanter eller handlande, som andra länders använda, för att göra sina varor kända. I fråga om utskickande af handelsagenter på offentlig bekostnad, yttrar hr B., att visserligen värdefulla upplysningar på denna väg borde kunna vinnas. Sådana handels-agenter borde så till vida blifva bättre i tillfälle, än våra konsuler i allmänhet, att gagna i detta hänseende, som deras verkningskrets kunde utsträckas öfver ett större område och deras tid ej upptages af andra tjensteförrättningar, hvarjemte, då deras tillsättande uteslutande komme att ske med afseende å det ifrågavarande målet, en större fack-kännedom torde hos dem kunna påräknas. I vissa fall åter blefve deras ställning mindre fördelaktig, än konsulernas, hvilka, oftast sedan längre tid i landet bosatta eller der födda, förena med stundom vidsträckta affärs-förbindelser en fuliständigare kännedom af detsammas tillgångar, behof, kredit-förhållanden och författningar, än en sådan agent på länge kan förvärfva. Särskildt hvad Ryssland beträffar komme en hitsänd agents verksamhet att väsendtligen försvåras, så framt han ej redan vore förtrogen med det särdeles svårlärda ryska språket, ett hinder af mindre betydenhet för enskilda handelsombud, hvilkas verksamhet inskränkes till någon viss specialitet, än för den, som skall omfatta industriens alla grenar utan att möjligen på lång tid förmå reda sig sjelf annorlunda än genom tolk, eller att kunna genom läsning och korrespondens förskaffa sig nödiga underrättelser. Tr B. tillägger: En villfarelse skulle det enligt mitt förmenande vara, ifall en sådan på offentlig bekostnad utsänd handels-agent komme att betraktas annorlunda än såsom rådgifvare och insamlare af upplysningar. Skulle han sjelf åtaga sig agentur och försäljning för enskilda tillverkare, föreställer jag mig, att hans åligganden i det allmänna intresset svårligen kunde undgå åtminstone misstanken att vara åsidosatta. Huru skulle han till exempel undvika klander af en tillverkare, hvars varor han icke lyckats sälja, eller blott till lägre pris, än en annans af lika slag? Följden blefve troligen dels missnöje med hans verksamhet, dels att de producenter, som anlita honom, komme att öfverbjuda hvarandra i kommissions-arvodets belopp. Likaledes kunde misstanken vinna grund, att den på allmän bekostnad aflönade agentens, för offentigheten ämnade, berättelser kunde lida inverkan af det enskilda intresset genom att förtiga eller förvränga sakförhållanden i ändamål att från marknaden aflägsna medtäflare. I alla händelser blefve det inflytande, en eller annan sådan agent kunde utöfva, genom direkt försäljning, at föga betydenhet för vår industri, och skulle derigenom behofvet af särskilda kommissionärer för våra fabrikauter på intet sätt kunna motsvaras. Finska regeringen underhåller visserligen en handelsombudsman i Petersburg, liksom i Cronstadt, Odessa och några andra orter, men dessas åligganden lära i väsendtlig mån vara att jemlöras med våra konsulers och hufvudsakligen bestå uti att tillhandaga finska fartyg och undersäter, som anlita deras biträde. IIandels-ombudsmannen i Petersburg har äfven af staten erbållit bidrag för upprättande derstädes af en försäljning af sinska produkter, ett företag, hvilket jag dock erfar går med förlust. Inrättandet af sörsåäljningsmagasiner af svenska produkter i vissa ryska städer anser hr B. ej skola leda till det sökta målet, och afstyrker framför allt statens mellankomst vid ett sådant företag. Emellertid yttrar han vidare: För en eller annan artikel har jag varit benägen tro att upprättandet af särskilda försäljningsmagasin skulle löna sig både i Petersburg och i andra betydligare ryska städer. Förnämligastsyntes mig landtbruksredskap dertill egna sig, då dessa, af svensk tillverkning, i många fall till så väl godhet som pris torde stå i jemnbredd med, om ej framför, hvad andra länder hitsända samt sådan redskap tullfritt inkommer till Ryssland. Ett dylikt magasin var äfven nyligen på väg att komma till stånd i Petersburg, men strandade på producenternas obenägenhet att utlemna varor annorlunda än mot kontant betalning. Så väl här som i Riga har dock svensk redskap börjat blifva fördelaktigt känd samt vinna god afsättning. Den stnämnda orten synes mig särdeles egna sig till att blifva en betydligare atnämare till dylik redskap, dels för dess närbelägenhet till Sverige och i egenskap af utgångspunkt för vidsträckta jernvägar till det inre, dels äfven emedan jordbrukaren inom Baltiska provinserna otvifvelaktigt långt bättre inser behofvet af god redskap, än den ryska bonden, som svårligen förmås frångå de enkla instrumenter af hemmagjord tillverkning, hvarmed han är van att bearbeta sin jord. Såsom upplysande i denna väg torde få anföras, att engelska redskaps-fabrikanter, som hålla upplag både i Odessa och i Saratow, den truktbaraste delen af landet, fritt utlånat eller bortskänkt plogar och andra redskap, för att göra dem kända bland allmogen, utan att deraf skörda någon vinst. Än mindre framgång, om möjligt, hafva tröskverk och mer sammansatta maskiner haft inom södra Rysslands mest sådesproducerande trakter, der sådana så godt som ej begagnas, utan säden alltjemt uttrampas af höstar. Detta oaktadt har införseln af andtbruksredskap, hvilken år 1865 uppgick till ett värde af endast 196,000 rubel och dessförinnan alldeles icke omnämnes i tullredogörelserna, stigit år 1867 till 1,426,000 samt år 1868 till 2,102,000 rubel. . Hr ministern anför vidare: Hvad som för närvarande i främsta rummet utgör föremål för en ofantlig import till Ryssland är jernvägs-materiel. Skulle Sveriges industri i denna gren ej ännu förmå täfla med andra länhå