Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1870, sida 2

Tio svenner af Tranans besättning jemte den sistnämnde fördes nu ned i Iljortens kölrum, medan Nils och Brodde äfvensom den gamle svennen, sedan nödiga befallningar blifvit gifna rörande de båda fartygens skötsel för ögonblicket, drogo sig till Hjortens akterstäf att der öfverlägga. — Jag tager dig här i denne svennens närvaro i min tjenst, Brodde — sade Nils och sattade Broddes hand — eftersom jag lofvade, då vi för fem år sedan träffade tillsammans i Wisby, och eftersom din handling nu, då du så godt som. hade segren i dina händer, visar mig, att det är på fullt allvar som du vill öfvergifva det yrke, i hvars utöfning vi åter sammanträffat. — Rätt så, herr Nils! — yttrade dervid den gamle svennen och lade sin hand öfver ungersvennernas, när de knötos till bekräftelse af den ingångna föreningen. — I kunnen vara viss derom, att månget ett ärligt och godt hjerta klappar ombord på en fetalieskuta ock, fast de drifva ett ärelöst handtverk, Brodde såg skarpt på den talande, och hans anletsdrag utvisade, att han kände eller tyckte sig känna denna röst och blicken i dessa ögon, men för stunden var det ej tid att komma fram med några spörjsmål i detta ärende. — Nu menar jag, Brodde — började Nils — att jag är mitt mål nära ... säg mig, hvar äro de fångar, som I gjorden mellan Reso kyrka och Nådendal? Äro de ombord på Tranan? — Nej, käre herr Nils, det äro de icke — svarade Brodde — jag seglade här fram blott såsom. lockbete för eder... De båda jungfrurna äro ombord på ett annat fartyg, som tager en helt annan kosa ... (Forts.)