Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1870, sida 2

iktydiga, såsom de väl borde vara, men cke alltid äro. Åtskilliga inre förhållanden hafva dervid framskymtat för allmänhetens blickar, hvarunder likväl ett och annat blifvit omtaladt, som hvilat allenast på de falska ryktenas grund. (Dit hör t. ex., såsom vi nyligen med visshet erfarit, berättelsen om frih. Ugglases promemoria, hvilket rykte varit ogrundadt). Riksdagens slut var förenadt med en förändring i konungens rådkammare, och man känner ännu ej huru långt denna förändring kan komma att sträcka sig. Den är under alla förhållanden föga påverkad af riksdagen, som icke glömt landets förbindelse till den ministöre, hvilken åvägabragt vårt nya statsskick, och som derföre ej heller låtit begagna sig till redskap för vare sig ärelystnaden eller den personliga fiendskap, som ännu synes glimma under askan mellan den nya representationens förre vedersakare och dess befrämjare. Den sjelfständighet riksdagen i sina handlingar visat äfven då dess åsigter råkat i strid mot regeringens, bör och kan icke, under våra föreställningssätt och vanor, betraktas såsom brist på förtroende. En svensk regering, som icke utbildat sig till partiregering, måste alltid vara beredd på att i vissa frågor icke få medbåll af riksdagen, och detta af samma skäl, som vi inom densamma finna rätt stora meningsskiljaktigheter äfven bland de män, som eljest anses bilda ett bestämdt parti. Vi önska för vår del, att denna individuella sjelfständighet måtte alltid bevaras, gentemot vare sig regeringen eller partiet. Detta hör till andan inom representationen, till dess moraliska karakter. Mätte denna alltid vara god och sannt fosterländsk; meningsbrytningarne skola då alltid småningom utvecklas till en samfäld mening, som skall föda de organisationer, som utgöra på en gång enighetens frukter och grunden för en ny lifsutveckling.