Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1870, sida 3

komna solklitteraturen, som han lemnar, visar huru allmän reformationsifvern och len mot höga vederbörande riktade tadelsjukan var, huru den tryckfrihet, som Struensee gifvit det danska folket, missbrukades på det ovänligaste. genom personliga angrepp och skandalskrifveri, på samma gång som den framhåller de vigiga, om ädla patriotiska sträfvanden vittande arbeten, som utkommo, tack vare wpphörandet af presstvånget. Oås synes som hade förf. låtit det på alldeles egenlomliga tidsförhållanden beroende missyruket af den brådstörtadt proklamerade begränsade tryckfriheten förleda sig till mn advokatyr för presstväng, som vi icke skulle väntat af en så upplyst och högsinad man som N. M. Petersen. N vör ock, att den olklitteratur, som följde på tryckfrihetens upph ide, enligt hvad sveråigten deraf visar, icke heller tillfredsställer förf:s anspråk. Det var icke hos ryckfriheten, som skulden låg, utan i tilens groft materialistiska rigtning och 1 let :å allmänna förnekandet af dessa högre döers och intressens betydelse, som ej straffadt kunua trotsas eller förbises. Förf, som så klart inser och frambå ler lenna periods lyten, borde ej på de missförhållanden, han skildrar, grunda angrepp mot tryckfrihetens princip sådana som det, hvilket han här gjort sig skyldig till, och som han — märkligt nog — stödjer på en mans (Sören Kierkegaards) dande af ano ens rätt, hvilken sj med sällsynt dighet uppträdt såsom anonym. Törf. slutar sin skildring af Upplysningens tidsålder med kayakteristiker öfver fyra folkskribenter eller , Oplysningsmeend, säsom han också kallar dem, neml. Kristen Henriksen Pram, Kuud Syne Rahbek, Peter Andreas Heiberg och Malte Brun. I de tvenne förre ser han upplysningens fredliga målsmän och i de begge sednare politiska tritänkare, som med bitter sati och hån klandrade alla regeringens mi bruk af makten, drefvo tingen till dera spets och sålunda i sjelfva verket skadade fribetens sak, för hvilkas förkämpar de ansågo sig. Det stora inflytande, som Rahbek utöfvade på sin samtid genom sina skrifter och förnämligast genom Den danske Tilskuerk, och den betydelse dessa ännu äga på grund af den belysning de lemna af tidsförhållanden och framstående personligheter inom litteraturens sfer, gör att man med intresse följer förf. i hans beskrifning på bans mångskiftande verksamhet. Måhända skall läsaren öfverraskas af strängheten af det omdöme, som fälles öfver halten af denne mans litterära verksamhet, hvilken på ett ställe förklaras för en ,enorm Literaturkrseemmer og en aldeles uendelig Vrövler, som i höi Grad medvirkede til at öge Literaturens Masse, men i en forholdsvis liden Grad fremmede dens gode Aand. Ännu oblidare är den dom, som han fäller öfver P. A. Heiberg. Det tjugonde häftet innehåller jemte de nyssnämnda karakteristikerna början af en ölversigt utaf upplysningsperiodens vetenskapsmän, till hvilken vi måhända framdeles skola återkomma. För närvarande rilja vi inskränka oss till att fästa upp mårksamheten på, att subskriptionsprise på detta vigtiga arbete är blott 48 sk häftet, men att ett betydligt högre bok läådspris inträder, sedan arbetet utkommi i sin helhet.