Ilitteratur. Bidrag til den danske Läteraturs llitorie af N. M. Petersen. Anden Udgave red Cand. Mag. C. E. Secher. 13 — — —— — 20. Kjöbenhavn. Fr. Wöllikes Forlag. En vidsträckt spridning inom de bildade kretsarne i vårt land skulle vi vilja tillönska detta arbete, som oaktadt den anspråkslösa titeln är det mest omfattande, upplysande och grundliga af alla dem, som afsc att sprida ljus öfver den danska litteraturens häfder. De häften, som utkommit sedan vår anmälning at detsamma, behandla tvenne af dessas vigtigaste perioder på ett sätt, som öfserallt röjer den utomordentligt flitige och omsorgsfulle torskaren liksom den fullt kompetente kritikern. För de allraflesta svenska läsare måste detta verk innehålla mycket nytt — mycket, som är egnadt-att belysa vår egen litteraturhistoria och hela vår kulturutveckling i följd af de slägtdrag, bvilka dessa ha gemensamma med Danmarks, och af det inflytande, som de begge länderna utöfvat på hvarandra redan under förflutna sekler — ett inflytande, som varit långt starkare, än man vanligen antager, om det än ej kan jemföras med det, hvilket visar sig i våra dagar, sedan kommunikationerna undergått en total omgestaltning och skandinavismen blifvit en makt, som väl kan förnekas och hånas, men ej qväfvas eller ens försvagas. Af de begge perioder, som behandlas i de häften, vi här anmäla, kallar förf:n den förra Holbergs tidsälder och den sednare Upplysningens. Först tager han en öfversigt af den förstnämnda tidsålderns vetenskapsmän, hvilken innehåller väl utförda karakteristiker af de märkligare bland dessa och detaljer rörande deras lefnadsöden. Så skildrar han med lefvande åskådlighet astronomen Peder Horrebov, bäfdaforskarne Hans Gram och Jakob Langebek, den berömde samlaren af isländska handskrifter Arne Magnusen, den för den danska språkutvecklingen så betydelsefulle klockaren och universitetspedellen J. T. R. Hösgaard och den mångfrestande, af Holberg så obarihertigt gisslade mecenat-litteratören Frederik Rostgaard. Sedan låter han tidsålderns skalder och förnämligare verssmeder passsera revy och fäller domen öfver dem med billigt afseende på tidsförhållandena, dock utan att låta förleda sig till något slags ifalsk pietet — till något beprisande a! hvad som är svagt eller vittnande om brist på poetisk ingifvelse. H. A. Bror son, Jörgen Sorterup, Kristian Falster — hvilken förs:n anser ännu större såsom satiriker än såsom filolog — och Ambrosius Stub framhåller försn såsom näst Holberg de mest betydande af den periodens apollo