Chateau dEau. På gatorna Fontaine och S:t Maur blefvo flera barrikader byggda, som måste tagas af trupperna. Två af orostiftarne blefvo vid detta tillfälle svårt sårade. Sednare röide kavalleriet platsen Chateau dEan ren. En ny proklamation är utfärdad af regeringen, i hvilken återupprepas, att hvarje upprorsförsök skall blifva undertryckt med stränghet och kraft. Trupperna i Paris röstade den 8 om morgonen från kl. 6 till 9. Vid prins Eugene-kasernen sökte en hop republikanska valmän att intränga i omröstningslokalen, men blefvo tillbakavisade af den vakthafvande officern. De nedlade derefter en skriftlig protest häremot, hvilken sedan blifvit offentliggjord. RYSSLAND. Upphäfvandet af universitetet i Dorpat synes vara en afgjord sak; den medicinska fakulteten säges skola förflyttas till Riga. Staden Kaluszyn, i guvernementet Warschau, var den 24 April skådeplatsen för oerhörda våldsamheter af polisen mot den dervarande judiska befolkningen. Anledningen dertill var en tvist mellan en judisk innevånare och en officer i garnisonen uti Kaluszyn, hvilken sistnämndes son hade tagit ett träd från judens gård. Den bestulne hade kommit till officeren för att besvära sig öfver gossens beteende, men blef inlåst och illa handterad, så att han måste ropa på hjelp. Grannarne, som hörde ropen, skyndade dit, uppbröto dörren och betriade den ilia missbandlade. Officeren, som genom dörrens uppbrytande ansåg sin hemfrid kränkt, reqvirerade polis. Knappt hade denna polis ankommit, innan en judeförföljelse började, som icke torde haft sin like i Europa sedan medeltiden. Judarne blefvo at polisen våldsamt fasttagna på gatorna och i husen samt släpade till rådhuset, der en sträng räfst anställdes med dem. De dit förda judarne blefvo — utan afseende på ålder och stånd — underkastade alla möjliga misshandlingar; de blefvo sparkade, ryckta i skägget, smädade och illa slagna. Den israelitiska befolkningen har sändt en deputation till ståthållaren grefve Berg för att fordra upprättelse för detta våld. GREKLAND. Den engelska utrikesministeren har den 7 dennes åter offentliggjort åtskilliga skrifvelser och depescher angående katastrofen vid Marathon. I en depesch af den 27 April från lord Erskine till lord Clarendon klagas öfver, att telegrammer från den sistnämnde blifvit mer än skäligt uppehållna på telegrafstationen. I en not af den 28 April, äfven till lord Clarendon, beskrifver lord Erskine de mördades högtidliga begrafning och egnas det varmaste erkännande åt konung Georgs värdiga och deltagande hållning vid detta tillfälle, likasom hån tacksamt uttalar sig för konungens beredvillighet att draga försorg om advokaten Lloyds efterlemnade familj. I en annan depesch af samma dag meddelas, att det ännu icke föreligger någon tillsredsställande upplysning om anledningen till truppernas sammandrabbning med banditerna. Af en vidfogad berättelse från en engelsk läkare, Bolton, framgår, att Herberts lik hade en mängd stickoch skottsår, Lloyds likaså; Whyner och grefve Boyl synas ha dött fortast, enär skotten träffat hjertat. I en korrespondens från Athen ull ,Times, som beskrifver den sista akten af det blodiga dramat vid Marathon, framställes saken i korthet sålunda: Trupperna hade lugnt låtit röfrarne med sina fångar begifva sig öfver ZEsoposfloden. Då röfrarne hade kommit på andra stranden, sågo de på afstånd betydliga truppmassor och afsände en tolk för att genom honom fråga, huruvida man ämnade spärra vägen för dem. Tolken kom icke tillbaka. Denna omständigbet synes hafva gifvit utslaget. Röfrarne delade sig nu på två håll, sökte kringgå trupperna, eller att i nödfall slå sig igenom. Första afdelningen kunde ej finna någon utväg, hvarpå anföraren — Arvanitaki — gaf befallning att döda Herbert och Lloyd. Derefter följde striden med trupperna, då 7 röfvare blefvo dödade och 5 fångna. Den andra afdelningen var lyckligare; det lyckades densamma att vinna några timmars försprång. Whyner och grefve Boyl blefvo troligen mördade, emedan de uppeböllo flykten. Norge. Sammanstörtad arufva. Från Orkedalen