(Insändt.) lämpligt eller olämpligt? I Strömstads Tidning har nyligen med lofordande omnämnts en af folkskoleinspektören L. vidtagen åtgärd att förse hvarje barn i folkskolorna derstädes med sparbauksbok, likasom ock att utdela flitkort, som sedermera utlösas med penningar, hvilka äfven skola i sparbanken insättas. Utan att i ringaste mån betvifla välmeningen i berörda åtgärd. har likväl insändaren ansett sig böra vid densamma göra fö jande crinringar, dem han funnit böra tagas i öfvervägande, innan man måhända äfven annorstädes påtänker att följa exemplet från Strömstad. Hvilka äro, således, väl de barn, som besöka folkskolan? Äro de ej allmännast sådane, hvilkas föräldrar icke bafva råd att förse barnen med insättningsmedel. Barnen måste alltså antingen blifva dem förutan, eller ock genom tiggeri uppsamla dem; men att uppmuntra tiggeriet måste väl icke vara en at folkskolans uppgifter; och dessutom borde väl meningarne icke vara delade derom, att barnets sinne icke bör vid så tidiga år sporras för förvärfsbegäret, likasom icke heller lärarens eller lärarinnans tid och omtanke skingras från undervisningen och barnens eftersyn genom att handhatva deras sparbanksmedel och egga till anskaffande af sådana. Hvem kan ock sedermera vaka deröfver, att icke föräldrarne uttaga dessa medel, vare sig af nöd eller lättsinne, eller att barnen använda dem till nyttigare bruk än att lägga dem i sockerbagarebutiken, såsom man, dessvärre, dagligen har tillfalle att se hoptiggda slantar användas. Fvadangår flitkorten, så är det ett bedröfligt tidens tecken, att penningen skall frambållas såsom uppmuntran till flit, arbete och ordning bland barnen, i stället att fordom redan det eggande till framgång i skolan, att vinna högre platser, uppflyttning, samt lärares och, föräldrars vilja. Denna sporre var till sitt syfte och sina följder långt mera välgörande, än som fallet antagligen kan blitva med sparbanksböcker, hvilka torde för barn i småskolor och folkskolor blifva allt annatän moraliskt nyttiga. . N. Red:n har icke velat vägra plats för ofvanskrisna anmärkningar af en aktad insändare, hvars goda afsigter vi värdera, men med hvars åsigter vi blott alltför ofta råkat i strid. Så anse vi också de erinringar han här framställt mot åtgärder, hvilka vi ej kunna annat än gilla och understödja, vara grundlösa. Folkskolans irjungar bestå ingalunda af endast så utfattiga barn, att deras besparingar måste göras genom tiggeri, utan lära de väl i allmänhet erhålla dem ifrån föräldrarne. En och annan kan äfven hafva haft en liten egen arbetsförtjenst. Att vänja barnen tidigt till att samla dessa små belopp i sparkassan är just att vänja dem vid att besegra lockelsen att använda sina slantar i sockerbagareboden. Att detta skulle innebära ett obehörigt ,,sporrande af förvärfsbegäret kunna vi ej medgifva. Ty detta begär att förvärfva innebär ingenting syndigt, utan tvertom, om det också, såsom andra goda böjelser, kan leda till snikenhet och girighet, lidelser, hvarför dock ungdomen är mindre utsatt, då dess håg ligger åt det motsatta hållet, och hvaremot man alltså bör verka. Flitkorten hafva mångenstädes visat goda pedagogiska resultater, och någon immoralitet anse vi ej dermed väckas eller näras. De innebära ett erkännande af lärjungarnes välförhållande, som uppmuntrar dem att derom framgent bemöda sig. Att denna form för uppmuntran skulle vara skadligare än andra, hvarigenom också onda böjelser kunna väckas, såsom fåfingan och ärelystnaden, kunna vi ej finna. ERSTA TREY NNE ATOMEOEEE DOSA KESO