Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1870, sida 1

Från Norge. (Korrespondens till H.-T:n.) . Kristiania den 9 Maj 1870. 7 Fordringar från norsk sida om förändring i konsulatväsendet. — Besättandet af generalkonsulatet i London. — Willerding. — Konungens afresa. — IIottitlar. — Hvalfåängaren Svend Foyn. — Norsk siskgaano. — Harald Ilärfagers monument efter Ole Bulls id6. — Firandet af den sjuttonde Maj. — Våren. Alltsedan excellensen Manderströms oväntade och plötsliga afträdande från hufvudposten inom vär gemensamma diplomati, hvilken post han i så många år med heder och öfverlägsen förmåga beklädt, har såväl i nationalförsamlingarne som i tidningarne arbetats för en inskränkning af de dyrbara ministerposterna, hvilka i verkligheten gjort särdeles liten nytta, och i stället för dessa konungamaktens otillgängliga representanter fordrar man, att enkla, borgerliga, praktiska män skola, med passande löner, anställas vid alla de förenade rikenas konsulater; i stället för ,de sociala egenskaperna, såsom det kallas att kunna uppträda med säkerhet och elegans i sällskapslifvet, fordrar man verklig duglighet, mogen omdömesförmåga, energi samt framförallt praktiskt sinne och jemnhet i umgänget. Excellensen Manderström drog sig som klok general tillbaka i tid, emedan han insåg, att diplomatien i de små staterna öfverlefvat sig sjelf samt att den åsigt, att ministrarne, efter vår praktiska tids behof, böra vara sina länders affärsmäns och icke endast konungens representanter i det fremmande landet, med oemotståndlig makt skulle göra sig gällande under Sveriges nya regeringsform. Här i landet synas fordringarne på ett riktigt användande af de tusental, som vi utgifva för att få våra utländska angelägenheter skötta, gå i riktningen af på det närmaste upphäfvandet af ministerposterna, i det man, helt säkert ej utan skäl, påstår, att när heldst en eller annan fråga af större betydelse föreligger till förhandling mellan en fremmande regering och vår gesandt hos densamma, måste alltid en eller flera befullmäktigade afsändas, hvilka allt arbetet i verkligheten pålägges, naturligtvis mot god betalning, emedan det nästan alltid visar sig, att vår höge diplomat på platsen sjelf saknar kännedom om och förmåga att lösa en dylik fråga. Vidare fordrar man en undersökning af möjligheten utaf en anslutning till Danmark med afseende å konsulaterna på alla de mindre platserna, hvilket redan nu skett med enstaka konsulater. Det är nemligen ett faktum, att göromålen på de flesta ställen ej äro betydligare, än att en konsul för alla tre rikena ganska väl ilkunde åtaga sig dem. Danmark har också : i dessa afscenden slagit in på en sparr samhetsväg, hvilken äfven vi så snart som möjligt borde beträda. Dessa uttalanden ha på sednaste tiden 5 ånyo ostare låtit förnimma sig, emedan Norges otvifvelaktigt vigtigaste utländska slembetsvost iust nu är i tar att återbesät