Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1870, sida 3

ÖSTERRIKE. Det har lyckats grefve Potocki att kom. I plettera kabinettet med tre nya medlemg mar: baron Widman från Mohren (förr medlem at riksrådet) krigsminister, geheimerådet Holzgethan (likaledes förr deputerad) finansminister, och baron Petrino t från Bukowina jordbruksminister. Det säges, att Petrino skall åtfölja Potocki på bans resa till Prag, der underhandlingarne med czekerna skola fortsättas. n 8 FRANKRIKE. a Den i Söndags försiggångna folkomröst-ningen har otvifvelaktigt ådagalagt, att I det liberala kejsardömet stödjer sig på en öfvervägande majoritet at den franska nationen, under det de revolutionäras skri endast funnit anklang hos en — jemförelsevis — ringa del af befolkningen. Men y ordningens och den lagbundna frihetens u vänner fiona det dock betänkligt, att kejI sardömet förnämligast har sitt stöd i I landtbefolkningen och i de mindre kommnnerna, hvaremot hufvudstaden och flera af de andra större städerna lagt flera -I,nej än ,ja i valurnan. Det är för öftlrigt ganska naturligt, att resultaten af folkomröstningen skulle ställa sig ogynnsammast för regeringen i de stora städerna, inom hvilkas talrika och till en del oupplysta arbetarebefolkningar de revolutionära och socialistiska svärmarne funnit en — destovärre! — alltför bördig jordmån för sina teorier. Icke desto windre måste dessa resultater, först och främst (i hulvudstaden, absolut taget, anses olyckliga för regeringen, enär den politiska betydelsen af Paris naturligtvis ingalunda bör mätas efter proportionen mellan den dervarande befolkningen och storleken af Frankrikes öfriga befolkning. Å andra sidan förtjenar framhållas, att de radiI kala — äfven hvad Paris angår — hade hängifvit sig åt illusioner, i det den majoritet, som de i hufvudstaden disponerade söfver, visat sig icke vara på långt när så stor, som de utmålat. Det torde icke vara utan intresse att jemföra den nu sskedda omröstningen i Seinedepartementet med de förra. Vid plebiscitet i lecember 1851, som sanktionerade statskuppen, röstade 196,769 ja och 95,574 nej; (i November 1852, då kejsardömet återupprättades, 207,325 ja och 53,252 nej. Vid valen år 1857 till lagstiftande församlingen erhöllo oppositionens kandidater i Seinedepartementet deremot nästan lika många röster, som regeringens kandidater, och oppositionens styrka fortfor under årens lopp att stiga, så att regeringens motståndare vid de följande omröstningarne under åren 1863 och 1869 disponerade mer än dubbelt så många röster, som dess anhängare, och förhindrade dessa att genomdrifva någon enda af sina kandidater. Jemför man denna ständigt växande oppositionella rörelse i I Frankrikes hufvudstad och dess omgifninIgar, måste resultatet af det plebiscit, som si Söndags egde rum (139,538 ja och 184,946 nej), anses hafva utfallit gynnsamt för regeringen, enär det visar, att sde liberala försattningsresormerna försonat en del af befolkningen i Paris med kejsardömet. Mången har häruti t. o. m. velat finna ett omslag i hufvudstadens politiska sinnesstämning. Så länge omröstningen räckte, rådde lugn och ordning i hela Paris. Först på saflonen förekommo oroligheter. I Faubourg du Temple — samma qvarter, i hvilket Flourens utförde sina bjeltebedriister den 6 och 7 Februari detta år — försökte mar bygga barrikader, men utan TI framgång. Utanför kasernen Chateau dEau, för hvilken de radikala alltid haft en särdeles förkärlek, måste folkmassorna skingras med tillbjelp af den väpnade styrskan. Hvad revolutionspartiet egentligen åsyftat, vet man icke med visshet; i hvarje Ifall måtte dess plan ha stött på oförutssedda hinder. ,,Presse berättar, att cheferna för ,,de oförsonliga öfverenskommit satt den 8 dennes ploklamera republiken i alla de städer, der nej-rösterna vunnit. Från Algier saknas ännu närmare underrättelser om omröstningens resultat. I,Peuple francais skrifver: ,Jules Favre, Isom uppebåller sig i Algier, hade der orsganiserat en centralkomit, som agiterade för att rösta nej. Lösen är , Lala, ett sarabiskt ord, som betyder ,,nej. Om sammansvärjningen mot kejsarens i lif uttalar sig ,,Constitutionnel på följande sätt: DVid läsningen af de aktstycken, hvilkas offentliggörande oppositionen sjelf framtviugat, känna svi oss förödmjukade och bedröfvade. Intill sista stunden hoppades vi, att polisen hade misstagit Asig; att regeringen hade blifvit ledd på villospår, och att bevis fattades. Då vi genomgå de politiska mordattentaten sedan 1852, träffa vi namnen I Pianori, Orsini, Pietri, Gomez, Imperatoro och Trabuso, idel italienare; vi ha hittills varit stolta öfver, att intet franskt namn fanns deribland. För i visso måste vår nationalstolthet redan finna sig förödmjukad af de offentliga mötena i Paris, och af, sådana tidningar som Narseillaise, eveiloch ,Cloche. Vi visste, att man i provinserna ler åt Paris; att utlandet hånar Frankrike, och att , vårt goda rykte för godt förstånd och mod så ; småningom försvinner, med anledning af de hårda j ev 1 —0 s slag, som träflat detsamma af sådana medborgare som Hugo, Delescluze, Rochefort, m. fl. Emellertid ha de oförsonliga dock hittills lemnat nationaläran okränkt. Nu fattas intet i vår nesa — , det finnes lönnmördare bland oss. De revolutionära, som hittills nöjt sig med att förnärma, baktala och ljuga, visa nu sin konseqvens genom att försöka lönnmord. Grandperrets berättelse lemnar olyckligtvis icke rum för något tvifvel; den är klar och tydlig och innehåller öfverflöd af bevis. Vi böra dock tillägga, att medarbetarne i de oförcaonliog tidningarne jeke fjonrera hland dessa eläner PP SS