Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1870, sida 3

Article Image
De nejder, uti hvilka forskaren utvisar ,den dyrbara reliken af Hejmdallrs sordna hemvist, ega redan härigenom ett visst .änspråk på uppmärksamhet. Se, skall ,han säga, se denna öfver Hejmingbiorg ,Strålande nordstjernan; erinra dig, att ,hon redan för årtusenden sedan blickade Höfver dina hjeltefäder; att hon ännu uppj5lyser deras grafvar, och dina steg bland ,minnesvårdarne. Se dessa på våra sält ,lutande och mossbelupna bautastenar, och gör dig bekant med förfäder, som icke voro känslolösa för minnets ära, icke an,Sågo hågkomsten af sina bragder böra . Vara likgiltig för efterverlden. Jag erinrade mig lifligt dessa varma och stolta ord, hvarmed S. P. Bexell inleder sin ,, Hallands historia och beskrifning, då jag i dag befann mig på den gamla valplatsen Fjärås Bräcka, en mil från staden, i ändamål att öfvervara återuppresandet af de kullfallna eller lutande kämpestenarne derstädes. Här, der Halland mellan sjön Lygnern och hafvet sammandrager sig till en bredd af allenast 2, mil, finnes en af våra vördnadsvärdaste fornlemningar. Historien har intet, och sagan så ytterst litet och samlande aut förtalja om dessa fornlemningar, men denna skog af väldiga, upprättstående stenblock, som i qvällens tystnad lätt tagas för ur grafvarne sig uppresande vålnader, gengångare från den gråa forntiden, vittnar sjelf, säkrare än någon saga eller historia, att bär slagits väldiga slag. Richardson i sin ,, Hallandia Antiqua d. Hodlerua, utgifven 1752, lemnar en teckning öfver slagfåältets dåvarande utseende. Vid den tiden räknades der mer än 200 upprättstående bautastenar. Bexell fann 1818 allenast 120. Nu räknades knappast 50 stående. Trettiofem funnos kullfallne och upprestes i dag. Hr B. Hasselström på Gäsevadholm hade för detta ändamål till i dag sammanbudat traktens allmoge, som talrikt infunnit sig. De flesta at de nu upprättstående minnesstenarne hafva en höjd af 3 till 5 alnar öfver marken. Störst är den så kallade Frodestenen, med en höjd af 10 alnar. , Mellan Tom och Lida der månde Kong Frode bida), säger en gammal saga. Ehuru tydligen denna fornlemning är så gammal, att något försök till historisk undersökning i afseende på de händelser, som här timat, icke med någon sannolikhet kan bära frukt, har dock nämnde sägen gifvit anledning till många funderingar i den stil, som återfinnes i Rudbecks Atlantica, och stora härnadståg blifvit på fri hand eller med hjelp af Saxo Grammaticus konstruerade och vid Fjärås Bräcka med en väldig sammandrabbning upplösta. Önskligt vore emellertid, att en undersökning af platsen och af de kringliggande talrika fornlemningarne skedde, genom någon af våra arkeologer och fornforskare. Benskärfvor och lemningar af vapen, förfärdigade af brons eller koppar, äfvensom af jern hafva funnits öfverallt på denna plats. Likaså här och der grafurnor eller krukor af obränd lera, hvardera innehållande lemningar af flera skeletter. Platsen har väl lidit svår åverkan genom grustägt och genom bortförande af en mängd minnesstenar, som i kringliggande gårdar användts till vägbryggor m. m.; men den har dock alltjemt bibehållit sitt sannt antika och vördnadsbjudande utseende. 85 stenar stå nu upprätta inom en krets af c:a 500 famnar, och tydligt är, att, sedan nu en gång traktens befolkning tagit vård om denna fornlemning, den för framtiden ock blifver bättre fredad. Tyvärr finnes bland så kalladt bildadt folk en mängd, som undrande frågar, ,,hvartill det skall tjena att bry sig om dylikt gammalt, onyttigt skräp. Det är under dessa omständigheter icke underligt, att allmogen vårdslösar våra fornlemningar. Vanligtvis är det ändock lättare att lisva allmogen för fosterländska, minnen och till aktning för sig sjelf, sitt land och försädrens gerningar, än att förmå en hop grinande, s. k. bildade herrar att finna intresse uti sådant, som icke tillhör hvarken dagens triviala göromål eller qvällens krönika. Dock — allenast allvarliga bändelser synes numera hafva makt att väcka och lifva den domnande nationalkänslan och att bortskrapa den flackhetens fernissa, som här och der allt för mycket sticker i ögonen bland , bildadt såväl som bland obildadt folk.

11 maj 1870, sida 3

Thumbnail