Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1870, sida 2

sade han och skrattade — dock räddades det af en liten råtta! — Jag är redo att hissa segel! — afbröt Thord utan att egna någon uppmärksamhet åt riddarens infall — hafven I någon ytterligare befallning att gifva mig, frände? — Res med Gud, Thord .. och måtte lyckan följa dig på din färd...jag har intet uppdrag att gifva dig, förr, än vi åter månde träffas i Stockholm! Marsken tryckte sin unge frändes hand, och så skyndade denne ut. I detsamma inträdde Nils Bosson. Äfven han kom för att taga afsked. — Eder behöfver jag ej önska lycka, Nils — sade marsken till honom — I ären nu en gång för alla lyckans utkorade skötebarn, och har så mycket af hennes håfvor, att jag menar, det I kunden dela med eder deraf. — Det skall visa sig, när vi åter träffas, om jag haft lyckan med mig ombord, eller icke! — genmälto Nils. Men den leende riddaren stod vid dörren med handen på låset, men med hufvudet vändt åt sidan, som om han antingen lyssnat till de ord, som fäldes, eller ock varit i beråd att gå ut. Hans tveksamhet varade dock icke länge, ty han försvann genom dörren, just som marsken tackade Nils för hans raska handling under den sistförfluti. natten. — Mycket har jag att tacka eder för, Nils — sade marsken med rörelse, i det han fattade ungersvennens hand — ja äfven till en del för den lycka jag njuter, och likväl, Nils ...ja, I månden höra det af mig sjelf, likväl afundas jag eder och skulle vilja göra eder egen lycka mindre! Nils studsade vid dessa ord och såg marsken forskande i ögat. — Men tro mig derjemte, Nils — tillade denne och tryckte den fattade handen — att Carl Knutsson skulle vara den förste att draga sitt svärd, om denna din lycka hotades.