Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1870, sida 2

Usteborg den Å Maj. Såsom man erinrar sig, har andra kam. maren antagit för sin del efterföljande, a dess tillfälliga utskott uppställda, hufvudgrunder för ett bättre ordnande af rikets elementarläroverk : 1:0) att studiet af främmande språk i elementarläroverkets fem första klasser inskränkes der hän, att blott tvenne sädana i dem läsas nemligen från första klassen ett lefvande språk som bör vara obligatoriskt för alla, och frår tredje klassen derjemte latin på den klassisk och ett nytt lefvandegspråk på den reala I nien; samt att studiet af öfriga främmande språk uppskjutes till gymnasialatdelningen. 2:0) Att i sammanhang härmed lärokurserna, såväl i sin helhet som för hvarje klass, bestämmas i passande förhållande till den tid, hvarje läroämne får åt sig anslagen. 3:0) Att, sedan undervisningen i elementarläroverkets fem första klasser sålunda kan blifva för begge linierna gemensam i alla ämnen, utom i ett främmande språk, densamma så ordnas att hela lärokursen för dessa klasser kommer att utgöra ett, så vidt möjligt, afslutadt helt 4:0) Att etter slutad lärokurs i femte klassen särskild afsångsprösning med lärjungarne anställes, och att det dervid afgifna betyget berättigar lärjunge, som blifvit godkänd i alla ö nen, till inträde på vederbörande bildningslinies gymnasialafdelning. 5:0) Att de begge bildniugslinierna på gymnasialafdelningen, eller från och med sjette klassen, i den mån förhållandena medgifva, helt och hållet ätskiljas och förläggas till olika läroverk. 6:o) Att, i sammanhang härmed, lärokursen för reala linien på gymnasialafdelningen iaskränkes till tvenne eller högst trenne ettåriga klasser. Efter det andra kammaren sålunda beslutat, måste ärendet öfvergå till första kammaren, hvars tillfälliga utskott nu deröfver afgifvit efterföljande ganska anmärkningsvärda utlåtande, hvaremot ingen reservation finnes antecknad: yDen fråga, öfver hvilken utskottet således har att afgifva yttrande, afser ingenting mindre än en väsendtlig omgestaltning af våra elementarläroverk i nära öfverensstämmelse med de grundsatser, efter hvilka motsvarande undervisningsanstalter i broderriket nyligen blifvit ordnade. Äfven om utskottet, sammansatt för behandlandet af ärenden af en helt annan och vida mindre omfattande natur, bade varit i besittning af erforderliga insigter för att åt en så vigtig fråga kunna lemna den fullständiga utredning hon kräfver och förutan hvilken representationen icke i densamma torde böra fatta några definitiva eller i detalj gående beslut, möter emellertid en omständighet, hvilken det icke stått i utskottets makt att undanrödja, nemligen tidens knapphet, hvilken måste i högst väsendtlig mån försvåra och äfven inskränka utskottets tillgöranden. Men äfven om längre tid och mera speciela insigter stått till utskottets förfogande, betviflar utskottet dock att det skulle kunnat tillstyrka kammaren att fatta enahanda beslut med dem, som af medkammaren blifvit ar tagna. Dessa synas nemligen utskottet gå alltfö mycket i detalj och utan iillräckligt mångsidig pröfning haiva afgjort frågor, hvilka för det uppväxande slägtet och således äfven för landets framtid, äro af den mest genomgripande betydelse, och hvilka derföre äfven måste med den yttersta varsamhet behandlas. Men om utskottet således icke tilltror sig kunna tillstyrka kammaren att antaga medkammarens här ofvan intagna beslut, kan dock utskottet icke dölja för sig, att i det sätt, på hvilket vår elementarundervisning för närvarande är ordnad, åtskilligt förekommer, hvilket torde förklara, och i någon mån väl äfven berättiga de vid hvarje riksdag återkommande framställningar om detsammas ordnande på ett annat, enligt motionärernes förmenande, för lärjungarne och undervisningen mera tilifredsställande sätt, önskningar hvilka fått sitt fullständigaste uttryck i den motion, som vid innevarande riksdag blifvit väckt af hr Rundbäck och gifvit upphof till de beslut i frågan, andra kammaren fattat. Dessa ständigt återkommande framställningar häntyda otvifvelaktigt på en befintlig oro hos tolket beträffande ändamälsenligbeten af den plan, efter hvilken elementarläroverken äro inrättade. Denna oro torde icke heller sakna all befogenhet, och tror utskottet sig böra i korthet antyda de omständigheter. på hvilka utskottet grundar detta omdöme. Utskottet har nemligen trott sig finna huruledes sedan år 1856 förändringar och omkastningar i undervisningsplanerna bidragit till att rubba tron på sjeltva riktigheten af de grundsatser, på hvilka skollagen är uppförd, eller åtminstone på dessas fulla ändamålsenlighet för vårt folk och våra förhållanden; huruledes spräkundervisningen i ide nedre klasserna af skolan utvidgats till att på ett betänkligt sätt upptagafbarnens tid och anstränga deras vid den åldern föga utbildade krafter; huruledes såväl härigenom som genom mängden a! ämnen, som i skolan samtidigt läsas, och framför allt genom deras föredragande af serskilda lärare, lärjungarne ytterligare och på ett stundom för deras helsa betänkligt sätt blifvit öfveransträngda huruledes från slera orter klagomål förspörjas deröfver, att lärokurserna äro så ordnade, att, i verkligheten, någon afslutad undervisning icke erhålles förrän efter genomgång af skolans alla klasser, under det att det stora flertaletaf hennes alumner, hvilket icke har tillfälle att fullständigt genomgå henne, tvingas att vid den tid, då de för sin framtida utkomst måste se sig om efter arbete, lemna skolan med, i vissa ämnen åtminstone, ganska ofullständiga kunskaper; huruledes slutligen sammanförandet i samma skola af såväl den fordna gymnasial-atdelningen;som bådafbildningslinierna— den klassiska och den reala — vållat att skolorna blifva så öfverfyllda, att disciplinen icke alltid orde kunna nöjaktigt öfvervakas, samt att denna förening på de flesta ställena ansetts menlig för undervisningen, serdeles å den reala linien. Sist