Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1870, sida 3

Article Image
Blandade ämnen. Diamantbröllop. I dag (d. 10 Maj) skulle förre slagtaremästaren N. Nathansen oeh hans hustru i Randers fira sitt diamantbröllop. Det gamla paret har öfver 80 barn och barnbarn. Flera af sönerna äro borgare i Randers och alla på en när handtverkare. Alla döttrarne äro gifta med handtverkare. Barnum och hans fiffiga sätt att göra i hvarjehanda ,,Humbug är välbekant. I sina memoirer berättar han bland annat huru han lyckades för gitt bekanta raritetsoch kuriositets-museum i Newyork engagera några äkta indianhöfdingar-. Dittills hade han visserligen städse i museet haft några indianer ,,på lager, som han uttrycker sig. Men ,,höfdingar, det var i alla fall någonting bättre upp. Då tio höfdingar af särskilda stammar besökte Washington år 1864, för att öfverenskomma om några tördrag, beslöt han att draga fördel af dessa herrar för sitt museum. Men det skulle göras fint; ty vildmarkens stolta adel hade naturligtvis aldrig gått in på att låta förevisa sig met entrse. Han fick lof, enligt egen bekännelse, att gripa ett djupt tag i sin ficka för att få tolken med i sin list, och det lyckades. Höfdingarne anlände till Newyork och betraktade sig som Barnums gäster. Han var den mest förekommande värd man kan tänka sig. Han förde dem hvarje dag på sitt museum, för att förevisa dem dess märkvärdigheter, och naturligtvis var publiken underrättad derom. Det tillströmmade folk i mängd, och de ståtliga höfdingarne, tör hvilka man försigtigt dolde att publiken köpte sig entröe, kunde icke vara nog smickrade öfver den uppmärksamhet, som allmänheten visade dem. De voro nemligen inbillade att Newyorksboerna så talrikt voro komne för att betyga dem sin hyllning. Bland höfdingarne, som heie Krigsmössan, Lejonklon, Vattenhunden, Gula Björnen och IIvita Oxen, var den lille magre, men senige Gula Björmen en af de grymmaste i sällskapet, den som hade mördat det största antalet hvita i Vestern. Ian hade som en bagatellsak skalperat flera dussin af qvinnor och barn. Men nu såsom gesandt hos , den store fadren i Washington ställde han sig som en harmlös, godmodig man och lät åtminstone tio gånger om dagen genom tolken försäkra Barnum att han mycket älskade alla blekansigten. Så snart Barnum under sina ,representationer hade lyckats narra höfdingarne upp på scenen, höll han ett föredrag om dem, utan att dessa hade en aning om annat än att han uttalade deras tacksamhet för den mot dem visade hyllningen. Emellertid gick hela talet ut på att måla ut hela menageriet som vilda bestar. Presentationen af Gula Björnen väckte isynnerhet alltid furor. , Mina damer och herrar!, begynte han sitt tal och tog Gula Björnen vänligt under armen, ,,det här är den nedrigaste bof verlden har fostrat. Bifallsropen blefvo starka och Gula Björnen fröjdade sig deröfver och strök Barnums arm till tecken på intimitet. Ser ni, fortfor han, huru denna best, trots sin bristande bildning, kan hyckla; ty hade han mig eller någon af eder der ute på sina jagtmarker, skulle han icke ett ögomblick besinna sig på den operation, som kallas skalpering. Nej, både qvinnor och oskyldiga barn har denna hal lunk redan i stort antal mördat och stympat. Gula Björnen grinade af välbehag öfver nya bifallsrop. Man skall hoppas att den tid kommer, då en sådan erkebof får sin rätta plats i galgen. Och under ömsesidiga smekningar slöts uppvisningen. Penningar strömmade in i mängd. Mellan föreställningarne förde Barnum sina ärade , gäster på hvarjehanda utflykter och förströelser. Men det räckte icke länge: En dag såg en höfding att någon betalade entråafgift. Följande morgon reste herrarne sin kos, och Barnum var lycklig öfver att icke hafva blifvit skalperad fär sitt narri och öfver att räkna en ansenlig behållning. Peabodys testamente. Den sistlidne höst aflidne bekante filantropen Peabodys testamente öppnades den 30 April i grefskapet Essex i Massachusetts. Det visade sig då, att den man, som hade förvärfvat sig ett så stort namn genom sin utomordentliga välgörenhet och som under lifstiden bortskänkt så många millioner till åtskilliga välgörande ändamål, endast efterlemnade det jemförelsevis lilla kapitalet af 150,000 dollars, hvilket han testamenterat åt sin familj. Opassande skägg. I ,Hamb. Corr. läses: I det , dubbelt olyckliga Hessen finnes ännu en lag, som förbjuder embetsmännen att bära ,,0passande skägg. Med sådant skägg förstås mustacher och hakskägg. En sträng iakttagelse hålles öfver denna lags efterlefnad, och endast under säregna omständigheter suspenderas lagen, hvilket nyligen tvenne gånger egt rum. Hans kongl. höghet storhertigen har nemligen allernådigst behagat meddela advokaten Falcher i Mainz tillåtelse att bära fullständigt skägg och samma stora nåd har förunnats en landrättsassessor Becher i GrossGera, men för den sednare endast under ett år. Meddelandet om dessa nådevedermälen står att läsa i de hessiska tidningarne, eljest skulie man knappast kunna tro detsamma. TREE NEED 3

10 maj 1870, sida 3

Thumbnail