Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1870, sida 1

Article Image
Eiksdagsbref. XXVII Stockholm den 8, Maj. Herr Redaktör! Alla frågor rörande bankförvaltning och banklagstiftning äro nu för denna riksdag öfverstökade, med undantag af den samfälda votering, som skall afgöra huruvida fonden för utlåning med omsättningsrätt skall förhöjas från sitt nuvarande belopp af 9,600,000 rdr till jemna 10 millioner. Det är ingen glad anblick man möter då man betraktar detta område för riksdagsverksamheten. Visserligen hafva några mer eller mindre väsendtliga förbättringar blifvit vidtagna i bestämmelserna för riksbankens administration, men totalintrycket af det hela är, att okunnigheten och fördomarne i fråga om dessa angelägenheter bilda en makt, som väl för det närvarande genom Första kammarens motstånd och de ännu gällande privatbanksoktrojerna hindras fån att fatta beslut, som skulle kunna vålla förödande omstörtningar i landets ekonomiska förhållanden, men är stark nog att förhindra hvarje framsteg af någon betydenhet och onekligen står som ett mörkt, hotfullt moln vid synkretsens rand. Hvad det ofta hörda talet om riksbankens konsolidering i verkligheten har att betyda från den i Andra kammaren dominerande fraktionens sida, det fick man erfara då frågan om omsättningsfonderna debatterades. Man bad, i de lånebehöfvandes intresse, på det bevekligaste om en tillökning, ,,om än aldrig så liten. Jag skall icke för det närvarande inlåta mig på någon undersökning om det mer eller mindre bankmässiga i den gren af riksbankens verksamhet, som utöfvas genom den hittills s. k. allmänna diskonten, och det är så mycket obehöfligare, som jag sett Eder sjelt, hr Redaktör, för några dagar sedan afhandla detta ämne; men jag anhåller få i förbigående anmärka, att hvad man än må tänka beträffande omsättningslånen med namnsäkerhet i och för sig, så torde det vara oomtvisteligt, att den person, eller det parti, som på samma gång ropar högt om nödvändigheten att ,konsolidera banken — hvarmed väl förnuftigtvis icke kan förstås någonting annat än betryggandet af dess förmäga att upprätthålla vårdet af sina såsom mynt gällande sedlar — och påyrkar en förhöjning af omsättningslänefonden, denne person eller detta parti råkar i motsägelse mot sig sjelf; ty om banken verkligen behöfver för nyssnämnde ändamål ,, konsolideras, så kan med hänsyn dertill ingen sämre åtgärd vidtagas än att binda en stor del af bankens tillgångar i en rörelsegren, der medlen ligga för åratal fastlåsta och fullkomligt oanvändbara såsom en reserv att i behofvets stund anlita för metallförrådets förstärkande. Nu är det sannt, att 400,000 rdr göra i det hänseendet hvarken till eller ifrån, i betraktande af de resurser, öfver hvilka riksbanken disponerar; men 9 å 10 millioner äro deremot en ganska aktningsbjudande summa, och frågan om dess förhöjande har en ganska stor betydelse såsom betecknande för de principer, som lyckas göra sig gällande i vår bankförvaltning och som redan befinnas allsmäktigt dominera i den ena kammaren. Det bör för öfrigt med afseende härpå icke förgätas, att då man för några riksdagar sedan började försöka att åstadkomma någon minskning i diskontfonden, så skedde det i det dubbla syftet att dels motverka det såsom förderfligt ansedda, men af allmänna diskonten främjade och uppmuntrade borgenssystemet, dels göra bankeas fonder lättare disponibla för den händelse de behöfde anlitas för uppfyllande af dess förbindelser såsom sedelutgifvande bank. Ett från samma tid sig daterande sträfvande i enahanda riktning, nemligen manufakturdiskontkreditivets småningom fortgående förminskning, det möter deremot icke några invändningar från majoriteten i Andra kammaren. Den saken kommer icke jordbruket vid, och derför ha icke heller landtmännen några betänkligheter vid den lånefondens minskning.

10 maj 1870, sida 1

Thumbnail