Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1870, sida 2

om konungen, vår herre, unnade mig så godt, son han dock vid flera tillfällen utlofvatI skolen icke döma hans hjerta efter hans pligter som konung. I hjertat vill han vara eder trogen, såsom han sade vid edert sammanträffande i Halmstad i början af förlidet år, men som konung ...ack, det veten I väl, I som så många år regerat Sveriges rike, huru svårt det är, ja omöjligt att ständigt lyda hjertats språk ...Konungen har ock pligter att fylla... — Så må konungen se till att han fyller dem — svarade marsken afmätt — mig synes dock, som om han skulle hafva mera att skaffa med afstyrandet af det ofog, konung Erik och hans anhang bedrifver från Wisby, än att han skulle hafva tid att lyssna till mina fienders tisslan och tasslan ... Dock derom få vi väle tid att tala. När anträden I eder återfärd till konungen? — Redan i dag — svarade riddar Albrecht med en höfvisk bugning. — Jag skall först göra ett besök vid Helgå kungsgård i Bjerno för att å min herres, konungens, vägnar tillse, huru det står med klosterbyggnaden derstädes ...Det är fråga om ännu en ny plats för Nådendals kloster, såsom I väl hafven eder bekant... — Jag har hört talas om, att Hans Djekn och hans hustru äro betänkte att gifva Aylos hemman här på kusten af Reso till klostret. — Ja, och det lärer ock blifva så... Derifrån — tillade riddaren och reste sig upp — har jag lägenhet att komma öfver till Stockholm. Efter några innehållslösa afskedsord aflägsnade sig riddaren, och Carl blef åter ensam. Han satte sig på bänken vid sidan af elden, och hans hufvud sjönk ned emot bröstet, medan den högra handen medvetslöst lekte med den tjocka guldkedjan, som hängde omkring halsen. Lätta steg hördes bakom honom, men hans tankar upptogo honora så, att han icke märkte det