NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar C. Georg Starbäck. — Nej, Johannes, hur kan jag väl veta det, som varit här på Åbo slott allt sedan det kom i marskens våld för snart två år sedan. — Men jag var med marsken jag, och derför vet jag det, jag och gamle Björn, han som blef marskens sven vid det laget, då vi lågo vid Hälleskogen emot herr Erik Puke, Gud hans själ nåde, och då den gröne riddaren först blef synlig i marskens hof, se han och jag voro de ende, som den qvällen redo med marsken och kommo in i klostret och sågo nunnan och hörde hvad hon sade. Jag tyckte mig hafva sett hennes ansigte flera resor tillförene och jag sade till Björn, när vi redo derifrån: ,,var det icke hon, som var hos marsken morgonen efter herr Erik Pukes död? — sade: jag, men efter sin vana sade Björn aldrig ett ord, och jag kan icke svära på, att icke mitt minne kan bedraga. — Och hvad sade nunnan? — sporde Clas, stämd till större uppmärksamhet så väl af mannens allvar, som deraf, att denna tilldragelse var för bonom en fullkomlig nyhet. — När vi kommo in i samtalsrummet — fortsatte svennen — der det var så tyst och skumt, som i en graf, dröjde det en stund, innan nunnan visade sig, och när hon ändtligen kom, utan att jag kan säga hur eller hvarifrån, för det var, som om luften sjelf i rummet tätnat ihop och blifvit hon, jag hörde ej ett steg, ej ett ljud, utan vär jag tänkte, nu kommer hon, så stod hon inför marJCUm OSA 142