Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1870, sida 2

bestämma obligationernas räntesot och valörer samt bevilja den kapitalrabatt, som af omständigheterna möjligen påkallas. Derest fullmäktige finna det vara med riksgäldskontorets fördel öfverensstämmande, må den i förestående punkt omförmälda upplåning, vare sig till bela sitt belopp eller någon del deraf, verkställas mot ouppsägbara obligationer, lydande å francs i guld samt löparde med 4 procents årlig ränta, som halfärsvis till betalning förfaller; och bör i obligationerna utsättas att 10 francs motsvara en karolin, utmyntad i enlighet med k. förordningen den 31 Juli 1868. Fullmäktige må bestämma ebligationernas försäljningspris och valörer, under iakttagande att halfårsräntan skall uppgå vill jemnt en eller flera karoliner; och ega fullmäktige i öfrigt vid denna upplåning tillvägagå på det sätt, de finna lämpligast och med det allmännas fördel mest öfverensstämmande. Så länge Sveriges myntfot är grundad på silfver, må obligationsinnehafvare, som det önskar, i riksgäldskontoret uppbära den förskrifna räntan i siltver eller riksmynt efter en beräkning af 7 rår 20 öre för hvarje karolin. . De i denna punkt omförmälda obligationer må cke i rörelsen utsläppas, så framt de icke kunna föryttras till sådant pris, att den effektiva ränta, riksgäldskontoret för de upplånta penningarna kommer att erlägga, icke öfverstiger den eftektiva räntan för de i första punkten omförmälda obligationer. Om de ouppsägbara obligationerna blifva sör svenska staten lika billiga som de i första punkten omnämnda obligationer, skall försaljningen af de sistnämnda inskrånkas till det belopp, som icke mot de förra kan erhållas. Obligationerna jemte dertill hörande räntekuponer böra göras betalbara i Paris, Brässel och genom afstämpling, enligt bruklig evalvering till steri., äfven i London. i De medel, hvilka riksdagen framdeles kan komma att anvisa för inköp af större eller mindre belopp utaf de ouppsägbara obligationerna, skola härtill användas i den mån fullmäktige finna sådant inköp örverenestämma med riksgäldskontorets fördel; och skola dessa medel, så väl som de derför inköpta obligationerna, i riksgäldskontorets räkenskaper särskildt bokföras. De beslut och stadganden, som af riksdagen meddelas, rörande ifrågavarande upplåning, i enlighet med ofvanstående tvenne punkter, skola nnderställas K. M:ts fastställelse, med und. anhållan att K. M:t täcktes å lånen meddela sin garanti. Lagutskoltet har afstyrkt hrr A. Johanssons, S. Andreassons och J. Borgs väckta förslag om ändring i gällande föreskrifter om dels utfärdande och delgifvande stämning, dels kommunicering af bevakadt testamente och dels vilkoren för sullföljd af talan emot underrätts dom, samt hr Åke Anderssons motion om rättighet för husbonde att i sparbank insätta en del af tjenstehjons lön; men i anledning af hr Sven Andreassons förslag om tillägg till 11 kap. 7 5 rättegångsbalken hemställt, att riksdagen må för sin del besluta ett tilllägg till denna å af följande lydelse: ,ar det ej kunnigt, hvar han (den som stämmas skall) sig uppehåller, eller vistas han utrikes utan att vara stadd i konungens och rikets ärende, och finnes ej för honom ombud, som stämningen tillställas kan, då må rätten förordna att stämningen genom allmänna tidningarna honom kungöras skall, och låte käranden den kungörelse i tidningarna införas tre sånger, minst fjorton dagar emellan hvarje gång och sista gången minst sex månader före den tid, som i stämningen svaranden förelagd är. Samma utskott har i anledning af hr Olof Larssons motion hemställt om upphäfvande af 1 i förordningen den 28 Juni 1798 angående sättet huru skuldebret och löftesskifter skola upprättas ör att såsom gällande antagas. Sammansatta bankooch lagutskottet nar asstyrkt ej mindre hrr Frisks, Jöns Pehrssons, Hans Larssons, Ola Månssons och Per Benjaminssons motioner om upphörande af enskilda banker med sedelutzisningsrätt, än ock hrr Noröns och Melins förslag, att denna sedelutgifningsrätt nå inskränkas till sedlar lydande å högre valörer; hvarjemte utskottet, ehuru gillande syftet i hr Wallenbergs motion om intasande i kungl. kungörelsen den 20 Maj 1864 af ett så lydande tillägg: ,,banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufudkontor till invexling företes, inlösas med dingande mynt efter banksedelns lydelse, du anförda orsaker hemstält, att samma notion för närvarande ej må till någon iksdagens åtgärd föranleda. AAA —