Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1870, sida 2

vev ee I de politiska kretsarne härstädes har icke funnits mer än en förmening derom, att hela denna framställning hänsyftade på åtskilligt, hvaröfver konungens rådgif.Vare haft att beklaga sig såväl under denna riksdag, som måhända äfven tillförene. Den som något känner kulissförhållandena från den tid, då representationsförslagets öde nalkades sitt afgörande, minnes mycket väl hvad som på den tiden berättades om ett visst vacklande, som mer än en gång torde ha framkallat situationer, sådana som de, på hvilka frih. Gripenstedt hänsystat. Och åtskilliga företeelser vid militärfrågornas behandling under denna riksdag, synnerligast vissa förtrognes ställning till beväringsfrågan, hafva äfven blifsuät betraktade såsom exempel på sådana fall, då ,regeringen söndrat sig inom sig sjelf i den bemärkelse som frih. Gripenstedt i sina ofvan anförda ord åsyftade. Nu säger man, i sammanhang med ryktet om frih. af Ugglas afgång ur konseljen, a Tatt a sådan t denne rådgifvare skall hafva haft Ideles specielt beklaga sig öfver ett beteende, vid hvars förklarande Tsig vid interpellationens besvarande. linträffade det märkvärdiga, att då under Iden debatt, som följde på hr finansminiJ.Omvägar, på hvilka, enligt frih. Gripenfrih. Gripenstedt bland annat yttrade, att Åman ej gör sig tillräckligt reda för de s bljder, som af ett sådant system i längden måste uppkomma. Det berättas nemligen, att urder de dagar, som förflöto mellan sramställandet af grefve Posses bekanta interpellation rörande besparingarne på 4:de och 5:te hufvudtitlarne och denna interpellations besvarande, skall frih. af TT Ugglas, vid en officiel sammankomst med ssina kolleger och med ännu någon annan, Thafva meddelat och till den sist antydde personen hafva aflemnat en promemoria, sinnehållande de uppgifter och beräkningar, på hvilka hr finansministern ämnade stödja Nu sterns svar, grefve Posse uppträdde för att replikera, befanns han alldeles påtagligen hafva på förhand haft kännedom om hr tinansministerns kalkyler och beredt sig på att i sin ordning gendrifva dem. Huru hade han vunnit denna kännedom? Malicen hviskar ett och annat om sådana der stedt, rådgifvarnes förslag och sträfvanden understundom mo terkas. Nog af, frih. af Ugglas blef, säges det, högligen öfverraskad af att finna det motståndarne hade på ett eller annat sätt fått titta i hans kort och taga reda på de trumf han hade på hand. Till dessa beröctelser fogar iyktet några ytterligare omständigheter, som bragt frib. Ugglas i ett oangenåmt läge. Så vill man veta, att han bestämdt vägrat kontrasignera en kongl. proposition rörande förmilningskostnaderna, samt att han lika hestämdt motsatt sig öfverste Eketräs utnämning till postmästare i Vesterås, hvarom denne lärer erbållit ett enskildt löfte rån högsta ort. Drabbad af beskyllningen för sierdtliga tänkesätt, under explikaioner framkallade af frih. Gripenstedts artikel, lärer frih. U. hafva berört historien med den till grefve Posses ,,påseende öfverlemnade promemorian. Ni finner lätt, hr Redaktör, att om saken förhåller sig så som jag här efter ett gängse rykte berättat, så måste en viss misstämning mellan vissa personer hafva deraf blifvit en följd. Vore det dertill sannt, hvad som jemväl berättas, att till frih. af Ugglas vid ett sednare tillfälle fällts något oförsigtigt yttrande, egnadt att framkalla betraktelsen: bättre förekomma än förekommas, så torde man ha förklaring nog på det tillämnade changement inom rådkammaren, hvilket hr Öla Lasson haft den indiskretionen att så der offentligen förråda. Jag måste likväl än en gång beklaga, att jag icke eger förmånen af den nämnde representantons personliga bekantskap. Jag skulle kanske icke då ha behöft, såsom nu, hålla mig på hörsagornas och de lösa ryktenas område. Men Ni får ursäkta mig, hr Redaktör, man gör så godt man kan. för den händelse Ni icke tilläfventyrs skulle anse Eder ha fått nog af ,gossip för den här gången, skulle jag möjligen kunna från den högsta administrationens gebit tillägga ännu ett , det förljudes. Det förljades nemligen, att statsrådet Berg vidtagit eller står i begrepp att vidtaga sådana anordningar med afseende på den fot på, hvilken hans nu innehafvande höga embete föranlätit honom att inrätta sin hushållning, att man deraf sluter till, att han icke ämnar länge bibehålla detsamma. Det ansågs, på den tiden då hr Berg tog sitt inträde i konungens råd, att han var designerad att en gång efterträda frih. De Geer såsom regeringens främste ledamot. Dessa planer torde nu hafva blifvit fullständigt öfvergifna, bland annat derföre, att hr Berg alldeles icke gjort samma lycka såsom talare inför riksdagens kamrar som hos Stockholms stadsfullmäktige. Det ligger i hans uppträdande och ihans framställning, då han talar från ministerbänken, någonting trumfande, nästan arrogant, som för ingen del tillvinner taiaren sympatier, och hvilket står i skarp kontrast mot hans affabla väsen i det personliga umgänget. Också har han blifvit vid denna riksdag mycket litet använd såsom respondent i kamrarne för regeringens förslag. Man säger nu att han, stängd från utsigterna till justitieportföljen, ledsAR — ——5 — 5— F— — ——AQ——————— nat på sin nuvarande befattning och längtar tillbaka till de juridiska värfven i Hög-Ii sta domstolen. Det har kanske sin rik-b tighet hvad en framstående och inssytelse-so rik medlem af Första kammaren lärer ha a yttrat just med afseende på hr Berg ester hans uppträdande i fråga om berärings-jfonden, då han fullständigt eclipserades afl statsrådet Ehrenheim, som sednare tog o ordet rörande samma ämne, nemligen, att så kickliga jurister sällan äro statsmån. — — ———— 8 RIKSDAGEN. n le Torsdagens sammanträden. P Kamrarne hade i Torsdags middag korta 1 N