Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1870, sida 3

ilom vis-å-vis glada tillställningar) — med förord för herrn att få deltaga i — — -Jag är ecers kongl. höghet underdånigst förbunden — men nu kommer en sak till, icke mindre kinkig ... Mig felas 500 rdr till insatsen och — — — Uerrn vill äfven att jag skall bisträcka i detta fall. — Huru många gånger har jag ej varnat er för vadhållning och höga spel! N. gjorde en djup bugning. — Denna gång, ers kongl. höghet, är jag viss om priset. Det finnes blott en enda springare i Stockholms stad, som skulle kunna göra mig segren oviss ...och denne ende står på kronprinsens af Sverige och Norge stall. Kronprinsen smålog. — Vet ni, jag har just lust att släppa ut min Mon Bijou i afton. — Nå godt då, yttrade N., jag täflar lika väl och vinner jag, så behåller jag de 500 rdr, som eders kongl. höghet nu nådigst bisträcker mig som lån. Prinsen aflägsnade sig och gaf Norling tecken till att sätta sig. När Oscar om en stund återkom, lemnade han i N:s händer såväl brefvet till Woyna som ock en 500 rdrssedel. — Se så, min bäste Norling, om ni tappar vadet, så honorerar ni genast lånet. — Utan fråga — genmälde N. med en bugaing och aflägsnade sig. ,Brunnsvikens bölja klar, som i vattrade vågor sig drar, låg nu inklämd i vintrens isboja. Stränderna voro kransade af tusentals åskådare, stjernorna gnistrade på den dunkla aftonhimlen, och de i dubbla rader om täflingsbanan uppställda mareschallerna spredo öfver den sällsamma taflan ett magiskt sken, då kl. 6 på eftermiddagen en mängd slädar, öfverhöljda med lejonoch tigerhudar samt förspända med eldiga slädtrafvare, körde ned på Brunnsviken. Snart visade sig dei täflingen deltagande slädarne på arenan. Norling, klädd i en liten lifpels och pelsmössa å la Schamyl, svängde upp, och ögonblickligen infann sig vid hans sida kronprinsen Oscars stallmästare, löjtnant Broström. En signalklocka ljöd, och N. yttrade i detsamma till Broström: ,nu skall det gå lätt, och satte dermed sitt posthorn intill örat på den stätlige ,,Mon Bijou och tutade af alla krafter. Det ädla djuret kastade sig härvid ur körbanan och tog riktning åt Stallmästaregården. Ett jubel från den församlade folkskaran helsade N., då han flera famnar skiljd från sina medtäflare svängde förbi den blåmålade pivå, som utgjorde målet för priset. Nästa morgon infann sig Norling åter hos kronprinsen, hvars rena panna nu skuggades af ett mörkt moln. — Nå, min käre Norling — yttrade sig fursten i en ovanligt allvarsam ton — wi tog priset i går afton på ett sätt, som hittills icke varit brukligt. — Min nådige prins — svarade N. under en djup bugning, men med sitt orubbliga lugn — jag hörde eders kongl. höghet under en simulaker förliden sommar yttra: ,,den fiende, som man ej kan slå med vapen, måste man besegra med liste, och jag har alltid önskat att följa stora mäns exempel. Kronprinsen strök upp sina mustacher, men yttrade ingenting, och N. bugade sig och hade sina 500 rdr i behåll. Vattenmätare. I bref från Amerika till Ner. Alleh. berättas, att 2 svenskar i Amerika, hrr Aug. Almqvist från Trollhättan eller Venersborg och Vald. Ålfeldt från Norrköping, uppfunnit en vattenmätare, som anses på ett fullt tillfredsställande sätt lösa det vigtiga och svåra problemet, hvarpå så många mekanici hittills pröfvat sina krafter förgäfves, att vara en pålitlig kontroll öfver den på hvarje håll förbrukade vattenqvantiteten å orter, der vattenledning finnes. Den har bestått alla med densamma i Newyork företagna prof och är hälften billigare än hittills begagnade, mindre pålithga vattenmätare. Offenbachs ,La Princesse de Trebizonde har nu på Bouffes parisiens gifvits 135 gånger och inbringat den lilla teatern 400,000 francs. FR