Blandade ämnen. Kronprinsen Oscar och hökaren Norling. Under Carl Johans lyckligaste dagar, då bans son car nyss var förmäld med en ung, skön, älskrd furstinna, omvexlade nöjena vid det unga hofvet. Under vintrarne var kappkörning på Brunnsviken mycket en vogue. Ofta utsattes höga vad eller pris på de ystra springarne, och i dessa vad deltogo isynnerhet ,,la haute volce och de främmande diplomaterna. Vid samma tid lefde i Stockholm en hökare vid namn Norling, välbekant för hela hufvudstaden genom den djerfhet han ådagalade vid eldsvådor. Det var nemligen en lätt sak för honom att lik en skata hoppa ifrån det ena höga buset till det andra. Han sväfvade härunder ganska ofta i lifsfara, men sådant bekymrade honom föga. För sin visade bravour vid dylika tillfällen hade han af brandkorpsen blifvit tillerkänd både guldoch sillvermedaljer, äfvensom han åtnjöt ynnest hos kronprinsen Oscar. Norling var icke blott hjelten, kämpande mot det lössläppta elementet, han trotsade äfven stormlöpningarne vid ett faraobord, och de summor, han omsatte vid dylika tillfällen, voro icke obetydliga. Ofta såg man honom äfven deitaga i kappkörningar och kappridt. Det var gifvet, att det svirrande lif, Norling förde, skulle alltemellanåt förorsaka honom penningeförlägenhet. En dag var en kappkörning beramad att ega rum å Brunnsviken, och till nöjet hade en stor del af diplomatiska korpsen antecknat sig; men Norling, som egde en god springare, ville äfven gerna vara med och anmälde sig såsom deltagare i täflingen. Emellertid då N. hvarken var hoffunktionär eller en nobilis, följde afslag på hans begäran. Norling var för stolt att låta så der tvärt afvisa sig; han skyndade derföre upp till Stockholms slott, begärde och erhöll audiens hosskronprinsen. Det vore väl kuriöst — utlät sig N. till farsten i sin vanliga mindre. nogräknade ton — om icke jag, som offrat så mycket penningar på kappkörningar, nu skulle få vara med och söka revanche. — Herr Norling bör observera, att det är corps diplomatique och hofvet, som arrangerat detta nöje. Min nådige prins! man har inte varit så hnogräknad på sällskap förut hvarken vid dylika liningar eller på den Ahrengrenska klubben. Prins Oscar yttrade: — Jag skull skritva en biljett till grefve Woyna — (den tid österrikisk minister och hofvets allt :