Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1870, sida 2

— Förstår jag eder rätt, vördige fader, så viljen I likna. konung Kristofer vid jätten, men hvad har väl han att göra med Reso kyrka? — I kännen icke den gamla sagan om Reso kyrkobyggnad? — Nej! Presten berättade då om att en jätte bygt kyrkan, men att presten i Reso en natt, då han i sitt bekymmer öfver betalningen somnat djupt in i skogen och derunder fått höra jätteqvinnan sjunga för sitt barn om ,Killi, som bygde kyrkor, och om Nalle, som smed spikar och hjelpte Killi, och, sedan han på detta sätt fått veta byggmästarnes verkliga namn, så egde han makt öfver dem. Just som de höllo på att fästa korsen på kyrkogaflarne, ropade han till dem: Pois, Killi, kirkosta! Pois, Nalle, harjosta! — och då förvandlade sig jättarne i ett par ohyggligt stora korpar, som ssögo bort genom rymden. Något derefter kom jätten tillbaka med en ofantlig klippa, som han bar i en. påse på ryggen, och med denna ville han krossa den: nybyggda kyrkan. Men han kunde ej återfinna vägen till henne, och när han slutligen mötte sin hustru, som presten förmått att hjelpa sig, så visade hon honom en ofantlig mängd, uislitna skor och sönderbrutna åror, som hon begagnat på vägen från Reso, och då förlorade Killi lusten och nedlade stenen der han då. befann sig, och ännu i dag ligger Killis sten eller ,,påsastenen — Kukkarokivi — på stranden af Runsala ö en half mil från: Åbo till att minne af Reso kyrkobyggnad och till landcänning för sjöfarande. (Forts.)