Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1870, sida 2

NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Den konst jag lärde i halfmånens land att rikta och skjuta deras stora byssor ... den konsten har lagt mig på bår... Se, hvad I gjorden mig, det har ock marsken gjort mig, och edra ord hafva hela tiden skurit mig i öronen: se till, att du ej dödar den, som räddat ditt lif... Gud sjelf har hjelpt mig... I brinnande böner har jag bedit, och Han har bönhört mig, intet af de skott jag lossat på marsken har träffat ... Men på slottet togo de mig för en trollkarl och ville bränna mig på bål... ag hade blott en önskan, att få träffa marsken och tigga om hans förlåtelse ... Han har ej komnit... men I, riddare, I som räddat mitt lif och nin själ, I hafven kommit! ... O Gud, jag tackar Dig! Nu går jag med lättadt hjerta den vägen, om jag icke mera skall komma tillbaka ...! Riddaren gjorde några spörjsmål, och af Rolenbergs svar fick Erik fullständig reda på hänlelsen i Stockholm, då marsken räddat hans lif ch huru herr Nils velat begagna sig af den skickige skyttens konst äfven för priset af en lögn. I detsamma kom Nils Bosson. Han hade träfat marsken på återfärden från Söderköping. Marken kunde ej sjelf komma öfver till den döende yssemästaren, men han gaf Nils i uppdrag att ramsöra hans helsning om försoning och föråtelse. Och Nils gick in i tältet, och Erik följde. kodenhberg hade omfattat den gröne riddarens hand ch höll den tryckt mot sina ögon, Riddaren, ) Se H.-I, N:o 97,