Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1870, sida 1

och dåvarande danske gesandten i Washington, general Raaslöff. Det var ungefär vid den tid, då de nordamerikanska staterna tillköpt sig Alaska; Seward hade redan länge haft sin uppmärksamhet sästad på S:t Thomas såsom en af Vestindiens i strategiskt och kommersiellt hänseende vigtigaste punkter samt uttalat sin önskan, att unionen måtte komma i besittning deraf, och ingen kunde derför tvifla på hans afsigters renhet. Efter många förhandlingar blef man slutligen ense om en traktat, enligt hvilken Dan-! mark — under förbebåll, att öarnes befolkning samtyckte till afträdandet — öfverlemnade S:t Thomas och S:t Jan till; Nordamerika mot en kontant summa af. 7 millioner dollars i3guld. Enhvar känner hur detsssedan gått. I fullt förlitande på, att det från den andra partens sida skulle visas fair play i denna sak, lät Danmark företaga omröstningen; tvenne gånger utlopp emellertid den termin, inom hvilken traktatens bekräftande skulle ha egt rum, utan att detta skedde. Fristen förlängdes å Danmarks sida, men för tredje gången har senaten låtit den utlöpa utan att en sådan ratifikation försiggått, och saken måste härmed betraktas såsom uppgifven. Det är ett slag af en temligen kännbar natur, som Förenta staterna härigenom tillfogat vårt fädernesland. Äfven oafsedt den rent pekuniära förlusten och den möjligen deraf följande tillfälliga rubbningen : af vår kredit, skall denna händelse äfven bringa oss i en skef ställning gentemot del: öar, hvilka lössagt sig från moderlandets spira och som det nu gäller att återbringa under densamma. Men den för vår inre utveckling måhända betydelsefullaste följden af oftanämnda tilldragelse är mini-J ( 1 s f stern Raaslöffs afgång ur ministören på en tidpunkt, då det verk, han påbörjat, ännu långtifrån blifvit fullbordadt och midt under förhållanden, hvilka göra hans qvarstannande i ministeren i hög grad önskvärdt. Raaslöff var nemligen den man, hvilken man så länge sökt efter. Likasom han måste sägas ha varit ministören Frijs ledande tanke, så intog han äfven en fram-i stående plats bland de män, hvilka innehaft krigsministerstaburetten under den j ; J J tid, som vår konstitutionella författning egt bestånd. Genom sin duglighet och popularitet förmådde han genomföra den nya armåorganisation, hvilken det är att hoppas skall sätta den danska. hären i stånd till att, om stridens timma ånyo slår, möta fienden bättre utrustad och förberedd än som sednaste gången var fallet. Det skall hafva herrskat en alldeles egendomlig oro och rörelse inom krigsministeriets lokaler den dag, då man der erfor ryktet om, att generalen i artilleriet Valdemar Rudolf Raaslöff skulle bli krigsminister. En ,äfventyrare, som på sin tid tagit afsked ur danska armå n för att flacka verlden omkring, en man, som nödvändigtvis måste ha insupit mångfaldiga af dessa nymodiga idber, hvilka just voro en så stor fasa för krigsministeriets gamla dammiga kontorsmenniskor, en yankee skulle bli krigsminister — man kände redan i lufsten, hvilka förändringar, som skulle inträda i sakernas skick. ö General Raaslöff har verkligen sett sig åtskilligt omkring i verlden och i dess! skola inhöstat en stor del af sin erfarenhet. Har är född den 6 April 1815 i Altona, i det hans far, som varit kommendör i flottan, sedermera blifvit enrolleringschef i hertigdömena; hans bror är den bekante politikern, konferensrådet Theophilus Raaslöff, hvilken på sin tid spelade en så sorglig roll i den slesvigholsteinska ständerförsamlingen. Under åren 1840—41, då R. som ariillerilöjtnant lemnat den militäriska högskolan, tog han tjenst som srivillig i den algieriska fremlingslegionen; men kriget 1848 —50 fann honom, såsom naturligt var, hemma, och han utmärkte sig både i slagen vid Fredericia och Isted. Efter krigets slut tog han emellertid afsked och begaf sig till Amerika, der han sedermera uppehållit sig i en följd af år. Han satte sig noga in i de amerikanska förhållandena och vann här som ingeniör ett ansedt namn. År 1857 utnämndes han till dansk gesandt i Washington samt åtnjöt i denna ställning mycket anseende och stor popularitet. Det förtjenar ännu att anmärkas, att han år 1862 hade en vä-Ä sentlig del i afslutandet af den utomordentligt förmånliga handelstraktaten melJan Danmark och Kina. Det var i sin ställning såsom dansk gesandt i Washington, som Raaslöff deltog i förhandlingarne om försäljningen af de vestindiska öarne, och om man här hemma, trots de olika bedragna förväntningarne i detta afseende, likväl ända intill sista tiden hyste hopp om denna saks lyckliga utgång, så har det till stor del varit Raaslöffs flera gånger upprepade tillit härtill, hvarpå allmänna opinionen i detta hänseende stödt sig. Ännu förlidet år, ungefär vid denna tid, uttalade han sig vid den eleganta festmåltid, som det stora nordiska telegrafbolaget gaf i anledning af sin stiftelse, med full förtröstan om denna sak och angaf redan då, hurudant hans beteende skulle bli för den händelse hans färhonnningar — emot förväntan —