Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1870, sida 3

er. — Prins HOHenlOnO Hal Halv CUU I ängre tal, hvari han tackade för för-ss roendet, och framhöll tullparlamentets be-su ydelse. 4 FRANKRIKE. n Frågan om folkomröstningen behandlas le u dagligen i allmänna möten uti Paris. y Diskussionen har hittills varit moderatare slä in man kunnat vänta. I Salle Moliereja og i Måndags en talare ordet för att förI svara plebiscitet; de talrika deltagarne ill mötet ähörde hans föredrag, om icke med ssi välvilja, så dock med mycken nyfikenhet. l Den förnämste talaren var likväl jmedborgaren Tolain, som förklarade, att han k cke kunde rösta nej, enär detta skulle ut-l: sätta honom för att bli förvexlad med orleanisterna, eller andra monarkiska partier. Han ansåg resultatet af omröstnin-f sen vara på förhand gifvet, nemligen en s stor seger för regeringen, och derföre fann sli han det alldeles befängdt, om man skulle uppoffra de republikanska grundsatserna och rösta med nej i st. f. att afbålla sig från omröstningen. Några nej mer eller mindre kunde hvarken göra till eller ifrån. Han önskade hellre, att alla rentaf skulle förklara: , Vi äro republikaner! Då han slutade sitt tal, ropade församlingen: ,Lefve republiken! Andra talare föror-si dade emellertid — i öfverensstämmelse med Gambettas råd — att rösta nej. Samma oenighet rådde på ett möte i Salle de la Rue Dieu under socialisten Lissagurays ordförandeskap. Ordföranden slutade efter en liflig debatt mötet med följande, förslag: ,Då vi t. n. icke hafva någon regering, — ett tillstånd, som skall räcka intilldess folket uttalat sig — så uppmanar jag medborgarne att under denna tid s hvarje afton lemna de allmänna mötena t med ropet: ,Lefve republiken! Deltagarnelj blottade derefter sina hufvuden och ropade af alla krafter: ,Lefve republiken! Lefve Rochefort! Vid begge de nämnda mötena ha de haft öfvervigten, som förordade att afhålla sig från omröstningen. ITALIEN. Från Rom skrifves att Hans Hel. påfven varit nära att göra en liten jesuitisk statskupp. Under det några af de oppositionella prelaterna, namneligen biskoparne från Österrike och Ungern, varit hemresta på påsklof, ville påfven passa 1 på och proklamera sin oselharhetsdogm.s Emellertid skyndade kardinalerne v. Schwarzenberg och Rauscher att lifligt uppmana ; sina kolleger at episkopatet att återvända i till Rom till oppositionens förstärkande, e och så blef det ingenting af med saken. GREKLAND. Angående röfvareanfallet vid Marathon meddela vi — efter ,,Times och ,, Nordd. allg. Zeit. — följande närmare uppl; 8— ningar. Sedan den engelske anbasedören i Athen hos den dervarande polisen begärt eskort, och efter det behöriga säkerhetsåtgärder voro tagna, afreste om :; morgonen den 11 April lord och ladye Muncoster, hr Whyner (sväger till lord! Grey), advokaten Lloyd med hustru och en 8-årig dotter, engelske legationssekreteraren Herbert och italienske legationssekreteraren grefve Boyl med en grekisk ;: reskurir och en tjenare. De begåfvo sig) i tre vagnar från Hotel dPAngleterre till; Marathon, eskorterade af 4 gendarmer till häst och mötte på vägen flera patruller af landtgendarmer. Omkring klockan 11 ö H td QO —— mM— — — O— — OA på middagen anträddes återresan från Marathon till Athen, och efter ungefär en timmas förlopp stötte sällskapet på en patrull af 10 å 12 landtgendarmer till, fots, som — tillika med den beridna eskorten — följde dem ett stycke, men sedan icke kunde hinna med vagnen, som kördes fort. Af gendarmerna redo 2 före och 2 efter densamma. I närheten af byn Pikerneas såg sällskapet sig plötsligt midt emot ett röfvarband af 21 man, anfördt — som man sednare erfarit — af en viss Arvanite. Gendarmerna gåfvo eld; röfrarne besvarade elden, dödade en af gendarmerna, särade svårt en annan och skjöto en af hästarne. Derefter kastade de sig öfver vagnarne, tvingade de resande att stiga ur, beröfvade damerna sina smycken och förde alla de resande samt de 2 gendarmerna, hvilka sistnämnda blifvit afväpnade, in mellan Pentelikonbergen, under hvilken transport damerna och barnen blefvo satta på hästarne. Under denna marsch blefvo röfrarne af andra tillilande gendarmer anfallna med gevärsskott, dock utan resultat, emedan lagens upprätthållare icke voro manstarka nog. Röfrarne, mestadels unga män på 18 å 20 år, bestego höjdslätten vid Pentelikon, hvarefter de — sedan de hållit rådplägning — frigåfvo de besvärliga damerna och barnen. Dessa upphunno efter en besvärlig gång en by vid foten af berget och återkommo till Athen kl. 11 på natten. Den engelske och italienske ambassadören begålvo sig oförtöfvadt till krigsministern, der de träffade nomarken laf Attika och flera andra personer, hvilka redan blifvit underrättade om denna tilldragelse. Med anledning af den önskan, som var uttalad på några med blyerts sskrisna papperslappar från Herbert och Boyl, bad. engelske ambassadören Erskine, det man skulle afstå från röfrarnes förssöljande, enär fangarnes lif i så fall skulle stå på spel. Röfrarne fordrade i lösepenAning 50,000 pd. st. Krigsministern gaf besallning att efterforska, hvar röfrarne hada dalt giomon man måsta i deftaaf