Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1870, sida 2

å motiveringen. Göteborg den 29 April. Då vid 1869 års riksdag regeringen framlade grunderna till en ny organisation af landtförsvaret, framträdde helt oförmodadt den erinran: att Kongl. Maj:t glömt att taga i beräkningen ett ännu de jure, ehuru ej de facto existerande kavalleri-regemente, nemligen den s. k. Adelsfanan, hvilken utgjorde sista återstoden af den adliga rusttjensten, på grund hvarat en god del af Sveriges jord blifvit befriad (,,trälst) från skatter, som så mycket tyngre drabbat den öfriga jorden, och hvilken frihet derjemte utgör grunden för den största delen af det gamla adelsståndet. Detta rytteri uppsattes af den frälsta jorden sista gången i kriget mot Ryssland 1741, men dess effektiva rusttjenst har sedermera varit inställd, dock med en ständigt qvarstående rätt för K. M:t att påbjuda rusttjenstens utgörande in natura. Saken blef föremål för många lifliga diskussioner man och man emellan, men det ansågs knappt vara allvarsamt menadt, när det ifrågasattes att den gamla förpligtelsen skulle göras till en sanning, i det man förmenade, att hela institutionen nu vore föråldrad och i öfrigt endast skulle vålla nya kostnader i och för aflönande af befäl, m. m. Emellertid har frågan blifvit upptagen vid innevarande riksdag uti en motion, som vi återgifva på ett annat rum i dagens blad. Att denna motion skulle blifva af statsutskottet afstyrkt var väl att förutse, och något annat hade väl näppeligen motionären sjelf väntat. Men hvad man kunnat vänta är, att utskottet antingen sjelf egnat denna sak en närmare utredning, eller ock föreslagit någon åtgärd för vinnande af en sådan utredning. Meningen kan nemligen här icke vara, att landets kavalleristyrka skall ökas med ett nytt regemente eller en ny kår, utan att få ett behörigt vederlag i annan skatt af den jord, som eger denna skyldighet och som endast på grund deraf åtnjuter förmåner framför den öfriga jorden. Det afsutna! rusthållet måste i vakansafgitter, eller i en tung rotering, betala vederlag för frihet från effektiv rusttjenst; och statsmakterna hafva der icke tvekat att ålägga rusthållarne att antingen betala denna vakansafgift, i hvilken Kongl. Maj:t till och med påyrkat förhöjning, eller också underkasta sig rotering, ehuru intet annat åliggande förelegat rusthållarne, än att återupptaga den effektiva rusttjensten, såvida de ej ville underkasta sig andra vilkor. Då man ansett sig kunna på rusthällsjorden ställa sådana fordringar, så synes det vara billigt att äfven den adliga rusttjonstens jord finge sig ålagd vakansafgifter, eller hvad man vill benämna denna ersättning, som någorlunda motsvarade värdet af de förmåner, som jorden vunnit genom befrielsen från att underhålla effektivt rytteri. Vi hatva ej kunnat så intränga i våra invecklade kamerala förhållanden eller i denna fråga speciellt, att vi våga här fälla ett bestämdt omdöme, men saken synes oss likväl vara alltför vigtig att böra qvarstå i dess hittills outredda skick, serdeles som en nyckel här torde kunna finnas för en billig reglering af de grundskatter, som hvila så ojemnt på den svenska jorden, mot hvilken reglering det största hindret just ligger i den privilegierade jorden och dess ersättningsanspråk. Betydelsen af den framlagda, af statsutskottet afstyrkta motionen ligger alltså icke i den militära, utan i den kamerala sidan af saken. Under den lifliga jernvägsstrid, som pågått inom riksdagen och hvari hufvudstadens press intagit en deciderad partiståndpunkt, har man såsom stöd för den på