Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1870, sida 2

och I voro, och förtvislan gaf mig krafter, jag fattade eder och bar eder ned till min båt vid stranden . .. Aldrig, aldrig har jag förgätit, hvad I saden mig, när jag skildes från eder, för alltid, så trodde jag, för alltid sade mig ock den skicklige arabiske läkaren, som jag kallat att sköta eder . .. Sen till, saden I, att I ej skolen få det till straff att ännu en gång höja mordvapnet mot den som räddat edert lif! .. Jag svor en helig ed, att förr skulle min hand förkolna. — Men det sår, I gåfven mig, var icke till döds, Rodenberg ...Mohren var skicklig i sin konst, och jag blef läkt från mitt sår, och drog vidare verlden omkring ... Dock väcker det min undran, att I kunden öfvervinna den trolldomen, som vetskapen om detta smyckes kraft utöfvar på menniskohjertat . . — När I sägen det, riddare, så väcker det förundran hos mig sjelf .!.. Men hvar gång min tanke drogs åt det hållet, steg alltid eder dödsbleka bild emellan mig och guldet, och jag skyggade tillbaka och kom åter till mig sjelf och tänkte på det goda och ädla och ville sträfva derför . .. Måhända bidrogo ock de långa år, som jag var slat hos en turkisk herre i Adrianopel, att stadfästa hos mig minnet af eder och glömskan af halsbandet... Hade jag ej så hastigt måst lemna eder af fruktan att blifva gripen, eftersom jag visste att mordgerningen blifvit känd och att geningsmannen efterspanades, hade jag ej så hastigt måst fly, utan burit medvetandet om eder räddning med mig, då hade helt visst den gamla lasten allt jemt lefvat qvar hos mig...När jag så lyckades göra mig fri ur min träldom och kom åter till Westfalen och fick höra, att mina fränder flyttat till Stockholm, då vaknade en underlig längtan i mitt sinne att komma till edert hemland, och jag kom ... Det blef åter en stunds uppehåll, innan den talande fortsatte. 2