Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1870, sida 1

NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Men vid en af de pelare som uppburo danssalens tak och på det öfversta trappsteget stod lutad en hög skepnad, insvept i en fotsid hvit mantel, så att man, när man såg honom på afstånd, kunnat taga honom för en ordensriddare, ehuru vid närmare påseende ordenstecknet, det röda korset, saknades. Han stod liksom om han drömt, eller som om hans ögon varit blinda för glädjen och dansen och sett något helt annat, och mången ungersven, som såg honom, drog på munnen åt honom och gaf honom till och med, när tillfället erbjöd sig, ett stickord, som väckte löje hos de kringstående. Men det tycktes icke bekomma den höge skepnaden något. Han log nästan lika godt som de andra, och deraf ökades de senares skämtlust. Synnerligen utmärkte sig en ung dansk, herr Ove Lauritsson såsom outtömlig på tillmälen, hvilka ofta nog närmade sig till skymtord, och alltid belönades han af de kringståendes bifallsskratt. Under den allmänna glädjen, som rådde i salen, märktes icke denna mindre ridderliga lek, utan ungersvennerne kunde ostraffadt drifva sitt spel. Men plötsligt, just som ett nytt ord af herr Ove framkallade en ny skrattsalva, stod midt i ringen en nykommen ungersven, som med glödande, men allvarliga blickar betraktade skämtarne och skarpast träffade herr Ove. — Hvi blicken I så strängt, — Nils Bosson — sade herr Ove —;I sticken eder upp ibland o) Sa H.-T. N:o 96