Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1870, sida 1

oss, som om I kommen rakt ur den svarta mullen! — Och så skrattade han igen, i det han tilllade — I veten dock väl, att den gröne riddaren är skapad till gamman och att han sjelf gjort sig till marskens narr! — Men det är någon skilnad på marsken och eder, Ove Lauritsson. Musiken spelade upp i detsamma, och alla skyndade till dansen. Nils Bosson banade sig genom trängseln utmed salens ena sida väg fram till marsken, som just stod i begrepp att börja dansen med fru Karin. När han fick se Nils, gick han något åt sidan för att möta honom. Denne medförde bud från Herman Berman på södra sidan om viken, hvilken hade afslagit ett utfall af slottsfolket och tagit) några fångar. Marsken nickade belåten åt Nils och, sedan han gifvit honom några befallningar, skyndade han till dansen. Samtidigt med Nils Bossons och marskens möte i andra ändan af salen, och just som den gröne riddarens drömmande blick hvilade på fru Karin, var det någon som stötte honom i ryggen. Han vände sig långsamt om och fick se en harneskklädd sven, lika högväxt som han sjelf. Svennen gjorde ett omärkligt tecken med hufvndet och gick långsamt bort från danssalen nedåt motsatta sidan af holmen. Den gröne riddaren skilde kort derefter helt omärkligt sin skuldra från pelaren, stod en stund stilla med sitt breda, intetsägande leende, och så försvann han utför de två trappstegen som ledde upp till danssalen, och den, som gaf akt på honom, kunde se honom så oförmärkt slå in på samma väg, som den harneskklädde svennen. När dansen var slut, och de ystre ungersvennerne med Ove Lauritsson i spetsen kommo tillbaka att åter börja sin lek med marskens hofnarr, funno de honom ingenstädes. Herr Ove kastade då spejande blickar efter Nils Bosson, yttrande till de andra, att denne borde tuktas för