(Meddeladt.) om fred i naturen. (Föredrag i sällskapet ,Småfoglarnes, Vänner, den 23 April 1870, af direktör N. Söderling). Då inom de flesta länder i vår verldsdel röster börjat höja sig samt föreningar bildats för att inverka på en fredligare sinnesstämning tolkslagen emellan, torde det ätven vara lämpligt, att vi följa detta vackra föredöme och vända uppmärksamheten på den nytta, menniskans fredsamma och förståndiga uppträdande i naturens riken kan åstadkomma. Eharu naturvetenskaperna under sednare tider erhållit en allt större utbredning, hafva de ännu icke kunnat meddelas åt den större allmänheten, hvaraf följden är, att man af okunnighet och fördom störande ingriper samt ofta, på ett våldsamt sätt, rentaf motarbetar naturens visa Ordning och derigenom förringar den nytta, som skaparen kärleksfullt ät menniskan anvisat. Men äfven utan vetenskaplig underbyggnad kan ett uppmärksamt) aktgifvande på de jordiska tingen väcka till eftertanke på det, som för oss är fördelaktigt och angenämt. Naturen har med rätta blifvit liknad vid en öppen bok, på hvars blad den med förnuft begåfvade menniskan kan läsa och inse icke allenast Guds allmakt, vishet och godhet, utan äfven vinna kunskap om de outtömliga hätvor, som naturen framalstrar till menniskans uppebälle och nytta, om de handhafvas och värdas på ett ändamälsenligt sätt. Att så ej sker, visar oss dock en sorglig erfarenhet. När man på många ställen varseblifver den förödelse, det utrotningsbegär, hvartill menniskan gjort sig skyldig inom naturens riken, både bland djur och växter, så är det icke underligt, att fattigdom och nöd hemsöka ett stort antal menniskor, hvil