Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1870, sida 3

Svar på artikeln om ,,Campmeetings i Amerikas Undertecknad, som häromdagen råkade få se ett exemplar af Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning M 35 för den 12 Februari detta år, fann en insänd artikel om ,,Campmeetings i Amerika sitt namn sammanstäldt med de öfverklagade mötena på ett sätt, som gör honom orättvisa, och mhåller derföre vördsamt om plats för en liten förklaring. Jag har varit boende i Amerika nu nära i 20 ir, och ännu bar jag ej bevistat en enda såkallad Campmeeting, mycket mindre verksamt deltagit iti sådana möten. Så mycket mera måste det örväna mig att finna följande uppgift i en no till ofvannämnda insända artikel: Flygbladet .Skaffaren, utgifvet af den i Redving bosatte pastor N., en af Augustana-Synodens pelare, skörlar den trifvelaktiga äran af att låta den svenska allmänheten i Amerika få ett litet ,,hum om Gudomens och följaktligen religionslärarnes jordiska begär efter guldet. Detta med anledning at ett uttryck i ,,Skaffaren, som, lösryckt ifrån sitt sammanhang, lydde så: ,Blott doll. 5: 47 på personen för ett helt år till Guds rike. Med så litet kan Gud aldrig vara nöjd. Jag frågar: hvad sammanhang har nu detta med Campmeetings? Om insändaren bar någon reda på förhållandet med Calapncet ings, så vet han så väl som jag, att Lutherska Augustana-Synoden är lika mycket och ännu mera emot Campmectings, än han är, och det af ännu högre skäl, än dem han angifver. Men att undervisa folk om pligten att gifva till Guds rikes eller kyrkliga ändamål, och att uppmana ett kristligt folk att fullgöra denna pligt, må väl icke vara detsamma som att förorda och befrämja Campmectings. Detta bör han kunna inse, om han eljest läst sin bibel rätt. Insändarens artikel innehåller visserligen en del som är sannt, men den bär för öfrigt prägeln af ett starkt begär att vilja öfverdrifva och vanställa det verkliga förhållandet; och då han indrager min obetydliga person och Augustana-Synoden i frågan, så sker det uppenbarligen derföre, att han har ett horn i sidan till oss. Då ban insinuerar att Angustana-Synoden förordar och använder Campu.eetings såsom väckelse och nådemedel, så är detta cn uppenbar osanning. Det är blett methodister och med dem beslägtade samfund som annda dem. För det andra är det icke sannt, att pastor N. i Redwing är en af Augustana-Synodens pelare. Jag tackar så mycket för hedern, men får på samma gång upplysa, att den Synoden är i den lyckliga belägenheten, att den ej behöfver några menskliga stöd, utan fröjdar sig öfver att den får hvila vid Herren Kristus, som är sanningens rätte pelare. För det tredje är det ett groft vanställande af mina ord, då han påstår att jag sagt i ,Skaffaren, att ,,Gud icke är nöjd med doll. 5:47 om året till Guds rikes ändamål. Om insändaren behagar att läsa allt hvad jag sade i ämnet, så skall han visserligen finna att jag bar andra tankar om Gud. Jag tror att Gud är nöjd äfven med den fattiga eukans skärf; men jag tror icke att Han är nöjd med den uppgifna summan för året af sådana sina tjenare, som Han rikligen välsignat med denna verldens gods. Detta är ju enkel bibeltro; men att insändaren stöter sig på densamma, kan man ej undra på, då hans ethik förleder honom att säga det ,,Spasmer och penningar, men icke hållandet af budorden eller vandringen i Herrans fruktan på pligternas väg antagas såsom de rätta bevisen på ett rent hjerta och kännetecknen på den nya födelsen. Det är klart att insändaren icke antager det såsom ett Lållande af budorden, eller att vandra i Herrans fruktan på pligternas väg, ej heller såsom ett ätt bevis på ett rent hjerta, ej heller såsom ett kännetecken på den nya födelsen, då en menniska betalar IIerranom sin skuld, och hvarföre då icke just så väl skulder till nästan! Min ethik deremot lärer mig, att när en menniska betalar sina skulder, det må nu vara till Gud eller nästan, så är detta att riktigt ,,hålla budorden, att ndra i Herrans fruktan på pligternas väg, ett rätt bevis på ett rent bjerta m. m. En sådan handsast moral är i alla fall tryggast. Men de der ,religionslärarnes stygga jordiska begär efter guldet? — — — Ack ja, min käre insändare, hvilka stygga ursäkter gör man sig icke för att slippa hålla budorden och att vandra i Herrans frukta: på pligternas väg, derigenom att man betalar sin skulder! Vasa, Minnesota den 22 Mars 1870. E. Norelius.