Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1870, sida 3

heterna. ,Weser-Zeitung uttalar sin harm öfver de sydtyska demokratiska tidningarnes utfall mot grefve Bismarck. I en af dessa tidningar, ,Frankf. Zeitung, heter det: ,Bismarck kommer icke tillsvidare till Berlin. Den gulsot, som kom till utbrott straxt efter hans ankomst till Varzin, har bragt hans nervlidande till en mycket betänklig utveckling. Grefvens lifmedikus, d:r Struck, blef genast pr telegraf kallad till Varzin. Som man erfor, har förbundskanslerns sednaste illamående varit ett återfall till hans gamla sjukdom. IIlamåendet började med starka uppkastningar af galla, hvaraf Bismarck i flera år lidit, och som reguliert återkomma, så snart han haft någon allvarsam förargelse. Vetenskapliga auktoriteter förespå en sorglig utgång af denna gjiukdom. . En i Breslau utkommande tidning vill veta, alt grefve Bismarck kommit i häftig sinnesrörelse genom vissa anfall mot det sätt, hvarpå han sköter nordtyska förbundets finanser. Parlamentet har nämligen intill år 1870 beviljat en summa af 8,748,900 thaler att användas för flottans ändamål, och denna summa säges redan vara öfverskriden med 112 million. Det tillägges, att Bismarck den 15 Februari utfärdat anvisningar på det utöfver den lagliga bevillningen använda beloppet. d. v. 8. fem dagar efter det han i deputeradekammaren hade förklarat, det ,han skulle anse för sin pligt att förebygga sådane öfverskridanden af budgeten. FRANKRIKE. . Journal ofsiciel har — som vi förut meddelat — den 24 dennes innehållit kejsarens proklamation till folket, som lyder i sin helhet sålunda: .Fransmän! Författningen af år 1852, som var affattad i kraft af den makt, som I haden uppdragit mig, och godkänd af 8 millioner röster, har förskaffat Frankrike 18 års lugn och välstånd. Denna författning bar betryggat ordningen och lemnat vägen öppen för förbättringar af hvarje slag. Ju mera den allmännåa säkerheten derigenom blitvit hesästad, desto större har den del varit, som blifvit lemnad friheten. Successiva förändri gar ha emellertid rubbat de genom folkomröstningen bestämda grunder, som icke kunna förändras utan en appell till nationen. Det är derföre nödvändigt, att det nya konstitutionella fördraget sanktioneras af folket, likasom i fordna dagar reublikens och kejsardömets konstitutioner. Under gge dessa epoker trodde man, likasom jag nu tror det, att allt, som utan Er fullbordas, är olagligt. Om det kejserliga och demokratiska Frankrikes konstitution inskränkes till ett litet antal fundamentala bestämmelser, som icke kunna förändras utan Edert gillande; skall det balva den fördelen att göra det fulländade framätskridandet till något definitift, samt att lemna regeringens grundsatser skydd emot politiska skakningar. Tiden, som ofta gått förlorad med ofruktbara och lidelsefulla stridigheter, skall då kunna användas på ett nyttigare sätt till utredandet af de medel, hvarigenom den moraliska och materiella välfärden kan ökas för en stor del af nationen. Jag vänder mig till Er alla, som från den 10 December 1848 ha öfvervunnit alla hinder för att ställa mig i spetsen för Eder, till Eder, som i 22-år ständigt upphöjt mig genom Edra röster, understödt mig genom Eder medverkan och belönat mig med Ir kärlek. Gifven mig ett nytt bevis på Edert förtroende! I det I läggen uti rösturnan en röstsedel med ja, skolen I besvärja revolutionen, ställa ordningen och friheten på en fast basis och i framtiden underlätta krovans öfvergående till min son. I voren nästan enhälliga, då det för 18 år sedan gällde att beklada mig med den mest vidträckta myndighet; varen nu lika eniga, då det gäller att godkänua omgestaltningen af den kejserliga styrelsen. En stor nation skulle icke vara i stånd att vinna sin fullkomliga utveckling, utan att stödja sig vid de institutioner, som på samma gång utgöra en borgen för varaktighet och tramåtskridande. På den begäran, jag ställer till Eder, om att godkänna de at mig under de sednaste 10 åren verkställda liberala reformerna, uppmanar jag Eder att — i det I liten på mig — svara ,ja! Trogen mitt ursprung, skall Eder tanke genomtränga mig, Eder vilja styrka mig, och jag skall, i förtröstan till försynen, icke underlåta att oupphörhgt arbeta för Frankrikes välfärd och storhet. Den 12 Maj — den dag, då lagstiftande församlingen och senaten änyo skola sammanträda -skall kejsaren utfärda en allmän amnesti för pressförseelser.