Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1870, sida 3

Bore, förd af båtskepparen Jobn Erickson och lastad med tackjern, på resa från Strömsholm till Stockholm, och hade denna sammanstötning till påföljd, att ,, Bore inom några minuter kantrade och sjönk och att ,,Vermland skadades, så att det måste återvända till Stockholm för att repareras. Etter stämning till rådhusrätten har Olsson genom sitt ombud, stadsfiskalen C. Silfversparre, yrkat, att som Erickson varit vållande till sammanslötningen, derigenom att han icke, på sätt kongl. förordningen den 28 April 1863 föreskrifver, haft signallanternor brinnande å ,,.Bore, Erickson måtte förpligtas ersätta Olsson och han rederi den härigenom åsamkade kostnaden, hvaremot Erickson, hvars talan äfven fördes af ombud, v. häradsh Beckman, bestred allt Olssons påstående och fordrade i stället ersättning af Olsson. Rådhusrätten dömde Erickson att till Olsson ntgifva äskad ersättning jemte rättegångskostnader, hvaröfver vad af Erickson till Svea hofrätt anförts, och återförvisade hoträtten, för vittnesförhör med af Ericksons ombud uppgifna personer, målet till ny behandling vid rådhusrätten, der detsamma ock tlere gånger förevarit. Thorsdagen d 21 d:s afgaf rådhusrätten dom i saken, dervid rådhusrätten kommit till samma slutföljd som förra gången, ehuru 3 vittnen ytterligare blitvit hörda, och dömde Job. Erickson eller hans redare att till kapten O. B. Olsson eller hans rederi utgifva äskade ersättaingar med 887 rdr, samt rättegångskostnader 106 rdr s. mynt. — Genom denna utgång at rättegången ådagalägges nödvändigheten för fartyg och båtar, att då mörker inträffar, vara försedda med i gällande lag och författningar föreskrifna tända och klart lysande signallanternor, vare sig under segling, eller till ankars liggande, ett lagstadgande, som sällan eller aldrig efterlefves af skärgårdseller Mälareseglare. (A.-B.)