Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1870, sida 2

hvarest tyngdpunkten inom sjelfva regeringsmakten egentligen borde förläggas; och grefve H:s sista förklaring att han aldrig ville tänka sig konungen och statsrådet såsom skilda från hvarandra, utan ansåg att samverkan mellan konungen och hans rådgifvare utgör hos oss lagens och frite värn, har derför hos mig, liksom sen hos många andra, hvilka anse att let väl behöfver sina bästa söners samför sin lycka och välgång, varit med sann glädje mottagen. J. A. Ge och härmed är, antaga vi, denna tvist afslutad, som i mer eller mindre förtäckta ordalag berört många intima personliga förhållanden. Icke har sjelfva sak-frågan — konungens och rådkammarens inbördes ställning — blifvit härmed särdeles utredd; men erinringar hafva blifvit gjorda, hvilka kunna vara gagneliga både för den ena och andra sidan, och icke minst för dem, hvilka, under det de fört konungamaktens talan på läpparne, ej skyggat tillbaka för dolda anfall på den kollektiva, regeringsmakten, hvars försvagande ovilkorligen innebär äfven försvagandet af den konungamakt, hvilken de föregifvit sig vilja värna. En sådan ställning är förklarlig hos dem, hvilka vilja förlägga maktens tyngdpunkt till representationen, och många goda patrioter bekänna denna åsigt, men icke hos dom, som påyrka en ,stark regering. Hvad man i sin opposition mot en viss regering gör till dennas försvagande bär na följder med sig på den nya, som man vill uppbära. betviflat, men det gällde oss emellan att Esa Staden och Länet. Nya Teatern, Söndagens representation var talvikt besökt och det bifall, hvarmed programmets innehåll mottogs, ganska lifligt. I går afton Ägafs för första gången det mycket omtalade sångspelet ,,Peder Rank och hans fistmö, hvi!ket äfven här rönte afgjord framgång. Den fosterländska anda, som gemengår den enkla, men synnerligen väl tecknade handlingen, samt den i flera afseenden sörtjenstfulla musiken, berättiga til! detta resultat. En närmare redogörelse för denna intressanta företeclse inom vår dramatiska litteratur skall lomnas sedan stycket ytterligare blifvit uppfördt. Dess utförande i går afton förtjenar erkännande. Som förpjes gafs det kända lustspelet, Drillöns operettå. I morgon uppföres Peder Rank och hans fästmö för andra gången, med det täcka sängspelet ,,Den lilla sångfogeln till förpjes. Denna representation gifves till förmån för en af sällskapets most omtyckta och använda medlemmar, fröken Söderberg. — Bolagsstämma hölls i förmiddags med aktieegarne uti bolaget för nya vägomläggningen öfver Stigbergsåsen, hvarvid beslutades, att för det sistförslutna året den vanliga ränteutdelringen skall ega rum. — Bohuslänska sillen. I Dagl. Alleh:s .Göteborgsrevy, införd i Fredagens nummer af samma tidning, lemnas bland annat följande förhoppningstulla underrättelser om sillens periodiska besök å våra kuster och försvinnande derifrå Bohuslänska sillen har alltid varit bekant för sin ostadighet, säger en bekant norsk författare, at hvilken jag lånar efterföljande lilla bidrag till ysilleus historia — numera af så mycket större betydelse, som, om ej alla tecken bedraga, vi åter närma oss den tidpunkt, då sillen kommer att gå till i bohuslänska skärgården och ännu en gång kan blifva en förvärsskälla, som skall sprida välmåga ibland de kala klipporna och skären med deras sträfsamma och härdade befolkning. Nämnde författare säger bland annat: Under en följd af år har sillen i stora massor gått under land, men plötsligen åter försvunnit, och först efter en hel mansålder har den visat sig igen. Ifrån äldsta tider datera sig berättelser om Bohusläns sillsiske, men närmare kännedom härom har man först i början af år 1556. Så rikt lär dock intet fiske varit som tiden mellan 1556 och 1587. Ilvart skör bebyggdes, flera tusen menniskor flyttade dit, och från utlandet infunno sig årligen tusen fart för att intaga laster. Allenast från Marstrand lära exporterats 50,000 läster sill eller 600,000 tunnor. År 1587 fångades, efter en uppgift af Peder Claussen, en mängd sill, ,,hvarvid Gud varnade, att han för den ogudaktighet, som bedrefs under fisket, ville taga dess välsignelse och goda gåfva bort, och så skedde äfven — fisket aftog i de följande åren, upphörde sedan alldeles och störtade befolkningen i det största elände. Scdan den tiden gick sillen endast till i åtskilliga större stimmar, tills det stora fisket åter började år 1660. Sillen hade då varit borta i 73 år. Fisket bedrefs från denna tidpunkt endast af landets egna invånare, hvilka blefvo mycket välmående, men afbröts åter genom kriget år 1675. Sedan visade sig sillen åter några gånger, isynnerhet 1727, men då saknades både tolk och redskap för att tillgodogöra sig densamma. Omsider återkom den 1746, och då började Bohusläns sista berömda sillfiskeperiod, som varade i 62 år, eller till 1808. År 1747 trängde sillen uti stor mängd in i samtliga sjordarne. Då fisket varat i 9 år, utfärdade regeringen ett reglemente för fiskerierna, det första af detta slag. Skärgården var glest befolkad, hvarför regeringen måste ätaga sig att skaffa arbetskrafter. Den 27 April 1756 utkom en förordning, hvaruti de svenska undersåtar, hvilka rymt från riket och nedsatt sig i utlandet, uppfordrades att återvända, med löfte om, — Hvem vet — sade slut 31 vet. om icka du (Clas Tano