Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1870, sida 2

12. Ipptäckten. På Stegeborg satt herr Nils Stensson, omgifven af sina raska svenner, de yppersta som han kunde önska sig, och hans hjerta svälde afstridsjust och mod och hopp, när hans öga öfverskådade dem och de starka murarne, som utgjorde hans värn, på samma gång som grundstenen i den stolta byggnad, han ville uppföra för sin storhet och makt. Väl kommo dunkla rykten, som omtalade marskens framgångar. Hans bröder ledo mycket af Arvid Svan och hans belägringshär, och Elfsborgs slott tog marsken från Henrik Snatenborg och gaf det åt sin haltbroder, herr Thure Stensson (Bjelke). Men ännu hade icke en fiende synts framför Stegeborg, och ännu kunde man boppas mycken framgång af drotsens närvaro i det öfra Sverige. Då kom helt plötsligt en dag en ensam riddare, åtföljd af ett par svenner, ridande fram till borgporten och begärde att blifva insläppt. Det var riddar Jost von Bardenvleth, och han medförde underrättelser om hvad som timat på Räfvelsta samt berättade vidare, att drotsens fru begifvit sig till Nyköping, dit äfven hennes styfson, herr Carl Kristersson, anländt från Ringstaholm. Marsken hade från Elfsborg begifvit sig till Axevall och derifrån till Örebro, dit den gamle herr Krister blifvit förd honom till mötes. — Den gamle herrn är alldeles förkrossad — sade riddar Jost — jag såg honom nu framför Nyköping, dit marsken kom från Örebro med stor makt och omgifven af många biskopar och rådsherrar, och fru Margareta och herr Carl, drotsens son, uppgåfvo der slottet i marskens händer, och herr Krister afsade sig alla sina förläningar, på ett enda slott när. , Allan hans vilja jag göra vill! sade drotsen, då jag sporde honom till, om