Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1870, sida 2

operationerna mot Bragy vid Stone River (Januari 1863). Den egentliga grunden till sitt militäriska rykte lade han likväl i slaget vid Chickamanga den 20 September 1863. Cumberland-armåen under Rosenkranta skulle blifvit tillintetgjord och den vigtiga positionen vid Chattanooga varit sorlorad, om icke Thomas på högra flygeln hade behållit segren. Besälet öfver Cumberland-armåen lemnades då åt honom. Då Sherman erhöll befälet öfver divisionen i Mississippi, blef Thomas högra handen för den yngre officer, som två är förut hade tjenat under honom. Thomas hade till uppgift att locka Hood till vestern och sysselsätta honom der, på det Sherman skulle kunna utföra sin marsch yfrån Atlanta till hafvetk. Hood gick i fällan och följde de sig långsamt tillbakadragande unionstrupperna. Vid Franklin led han ett kännbart nederlag, men fortfor likväl i den tron, att Thomas icke höll stånd endast af det skäl, att han icke ansåg sig tillräckligt stark. Det betästade Nashville, der Thomas sammandrog sin armå, vågade han dock icke angripa, men hoppades uthungra staden. Då Thomas såg, att han icke kunde hoppas på något anfall från Hood, beslöt han att sjelf tillgripa offensiven. Hood blef slagen den 15 och 16 December, och dermed var Tennessees öde afgjordt. I Januari 1865 befordrades Thomas till generalmajor i den reguliera armåöen, och i Juni fick han öfverbefälet i Tennessee. Ilans stora anspråkslöshet är den väsendtligaste orsaken till, att han efter inbördeskrigets slut sällan varit nämnd, ehuru han var nästan hka utmärkt administrator som general. Endast under en kort tid var han mycket omtalad, nemligen då presidenten Johnson sökte förmå honom att intaga den af presidenten hatade Stantons plats. Men Johnson hade misstagit sig; ingen kunde mera än Thomas vara obenägen att med tvetydiga medel köpa sig en befordran; han tillbakavisade presidentens anbud på ett sätt, som ännu mera ökade hans popularitet. Underrättelsen om hans död kom mycket oväntadt; först två dagar förut hade ett telegram till Washington meddelat, att han hade svårt insjuknat i San Francisco, der han var högste militärbefälhafvare. General Sherman bar i en skrifvelse till armen, i hvilken den aflidnes stora förtjenster framhållas, hedrat den mångåriga vapenbrodren. ASIEN. Genom maharadschahns af Kuppertulla död har England förlorat en afsina trognaste bundsförvandter i Indien. Denne furstes far hade efter kriget med sikherna år 1845 förlorat hälften af sina besittningar, emedan han icke ansågs som tillförlitlig bundsförvandt till engelsmännen; sonen ådagalade deremot under 1857 års uppror den största trohet. Knappt hade kriget utbrutit, innan han — ehuru endast skyldig att lemna penningeskatt — ställde sig och alla sina trupper till engelsmännens förfogande och erbjöd sig att marschera på Delhi. Då man emellertid ansåg honom nyttigare på annat håll, erhöll han uppdraget att skydda Sullundhur och förbindelsen mellan denna punkt och Lahore, hvilket han på ett hedrande sätt gjorde. Efter Delhis fall deltog han med sina trupper i belägringen af Lucknow, der han som den ende indiske furste syntes på platsen och utan afseende på sin ravg som suverän ställde sig under sir Hope Grants öfverbefäl. Hans trupper utmärkte sig här betydligt, och han sjelf ådagalade stor personlig tapperhet. Till följe häraf belönades han med en betydlig tillökning af land, och lord Cannipg törklarade i en öppen skrifvelse, det England aldrig skulle förgäta hans tjenster. Han var en af de första, som fick storkorset af Indiens stjerna. Döden träffade honom just då han stod i begrepp att göra ett besök i England.