Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1870, sida 2

hålla tillstånd att idka minuthandel eller utskänkning af bränvin! Här blefve otvifvelaktigt den sista villan värre än den första. Och huru blifver det i öfrigt möjligt att öfvervaka, t. ex. å den aflägsnare landsbygden, att icko kommunen i hemlighet drager fördel af den utlemnade försäljningsrättigheten? Härtill kommer att försäljning afsem kannoroch derutöfver skulle göras fri, hvadan en sådan försäljning kunde bedrifvas af hvarje idkare af handel i stad eller landthandel, och detta under det utskottet förklarat hvarje bestämmelse mot salning Hxvara omöjlig. Med fem kanuors fri försäljningsrätt skulle naturligtvis denna rörelse blifva blomstrande, och denna blomstring skall snart återspegla sig på en stor del af befolkningens kinder. Så skulle det ej dröja länge, innan alla frukter voro tillintetgjorda af det med år 1853 grundlagda system, hvilket, framkalladt af hela nationens rop om räddning från bränvinsförderfvet, haft ett så välgörande inflytande på svenska folket, att den skam, hvarmed vi förr stodo inför främmande folk, nu blifvit utplånad och lemnat rum för aktning. I samma stund som det fria England ser sig, af omständigheternas tvång, manadt att ingripa i bränvinsförsäljningen, oaktadt varan der är mycket mera fördyrad än hos oss genom den höga tillverkningsskatten; i samma stund man i detta fall hänvisar bland annat till den lyckliga erfarenhet, som Sverige erbjuder; i samma stund skulle vi åter öppna slussarne för bränviusfloden! Oeh hvarföre allt detta? Icke af sedliga skäl — det har utskottet sjelf medgifvit — utan för att bereda bränvinsbränningen ett ,, kraftigt uppblomstrande. Det är således för att bereda förmåner åt ett fåtal af dylika producenter, som landet skall återföras till gamla olyckliga förhållanden! Och med detta allt bedyrar utskottet att det icke vill uppmuntra den inhemska förbrukningen, utan blott underlätta möjligheten till export. Är då denna förhindrad genom en god ordning i afs. å utminuteringen och utskänkningen inom kommunerna? År det skrymteri eller enfald, som ligger i dessa utskottets försäkringar? Det är icke nödigt att närmare ransaka de särskilda bestämmelserna i utskottets förslag, då man förkastat hufvudgrunderna för detta förslag; eljest skulle man kunna uppvisa en mängd föreskrifter, som äro ohållbara. Vi inskränka oss nu till det slutomdöme, att någon större olycka kan den nya representationen näppeligen draga öfver svenska nationen än genom antagandet at bevillningsutskottets nu framlagda förslag, äfven om den föreslagna tillverkningsskatten höjes till 1 rdr pr kanna. Dessa olyckor skulle utan tvifvel snart framkalla en reaktion, af hvilken sannolikt skulle följa långt större inskränkningar i bränvinshandeln än nu, men derunder skulle mångfaldigt förderf hafva uppstått och grasscrat. Det är alltså vår varma bön till representationen inom de båda kamrarne, i sedlighetens och fäderneslandets namn, att de måtte förkasta hela detta förslag och låta oss förblifva vid den gamla författningen åtminstone intill nästa riksdag, då under tiden saken kunde närmare pröfvas och ett allvarligt meningsutbyte bringa densamma på det klara. Må både vinningslystnaden, afunden och andra låga lidelser här tystna inför den stora saken — svenska folkets sedlighet, som dock är den enda säkra grunden för landets välfärd! AA AA FF Serad