Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1870, sida 2

de kamrarne kreditivsummorna, det s. k. stora, kreditivet till 3 millioner och det mindre till 1,500,000 rår. . j zarnes spårvidd föranledde i begge kamrarne en vidlyftig ölverläggning. Såsom förut blifvit nämndt, bar srih. A. C. Raab i Första kammaren väckt motion derom, att fortsättningen af östra stambanan samt norra stambaarfven vid remissen af denna in Första kammaren en längre öfrr net. Statsutskottet bar nu, såsom jörr är nämtdt, beträffande östra stambanans spårvidd hemställt att, vid fortsättningen af denna stambana, densamma skall anläggas med samma spårvidd och trafiktlörmå om vid de hittills anlagda stambanorna blifvit gnad. Denna hemställan go edan srih. Raab u talat sin tanke om andamålsenligheten äfven för denna bansträckning af det smalspåriga systemet. atven Andra kammaren antog detta törslag. Vidkommande norra stambanans spårvidd har utskottet föreslagit, att riksdagen måtte besluta att i sk lse anbålla, det K. M:t behagade, efter ful och noggrann utrednivg af såväl de tekniska som de ekonomiska förhållandena, taga i öfvervägande, huruvida icke vid byggandet af norra stambanan det må finnas ändamälsenligt att införa ett billigare byggnadssätt, vare sig genom användande at mindre spårvidd å hela banan eller någon del deraf, eller svagare öfverbyggnad, än å de hittills utförda stambanorna. Det var rörande denna banas spårvidd, som i Första kammaren en lång debatt uppstod, som dock mindre gällde det ena elier andra systemets företräde, utan snarare, huruvida det smalspårig. systemet skulle genast tillämpas, eller prötningen häraf hänskjutas till regeringen. Debatten öppnades af frih. A. C. Raab, hvilken uti ett långt föredrag uttalade sin öfvertygelse om det smalspåriga systemets lämplighet, isynnerhet för norra delen at vårt land och dess i afseende på anläggningskostnaden ekonomiska företräde framför det bredspår Ian hade väl kunnat instämma i utskottets förslag, men befarade dock, trots hans förtroende för regeringen, att den sist:ämnda, som dessutom redan it uttalat sin ståndpunkt i frå gan, skulle nödgas låta bestämma sig af unde ordnade och frågan då möjligen icke få den för sosterlardets väl öun a utgång, tal. åsyftade. Han he ulde derföre. att kammaren måtte godkänua ett af honom vid frågans förra behandling gordt yrkande, att norra stambanan i dess fort ssattninå måtte byggas med en spårvidd af 3 fot 6 stum eng. mått och med de inskränkningar i anläggningskostnaden, som af den mindre spårvidden betingas eller i öfrigt kunna fiunas ändamålsliga. I detta yttrande förenade sig hrr frih. Bildt, grefve C. G. Mörner och grefve Hen. Hamilton. Den törstnämude betonade särskildt att frågan, sedan man genom beslutet om banans sträckning från Upsala till Sala uppgifvit norra banans politiska betydelse, helt och hället borde betraktas ur ckonomisk synpunkt, dervid tal. var fullt öfvertygad om det smalspåriga systemets företräden. (iretve IIamilton uppfattade äfven frågan hufvud sakligen ur sinanciel synpunkt och påpekade i detta afseende särskildt nödvändigheten att, om man måste sätta sig i nya skulder för ouadgänvgliga banor, man såge till att denna skuldsättning blefve så liten som möjligt. Att använda det billigare smalspåriga systemet vore utom tvifvel klokare, då man visste, att detta system fullt ut tillfredsställde trafikens fordringar. För utskottets förslag, förnämligast af det skäl, att derigenom skulle åstadkommas en närmare och mera aulentis man, o en ta . . utredning: af fiäågan, än amma yttrande, genom , upplysningar lyckats erhälla, yttra sig hrr Moutgomery-Cederbjelm, Nordenfelt, Wern, Berg, Brun, Troilins, grefve J. O. Mörner och Wallenberg. Civilministern, statsrådet Adlercreutz, ville icke, då det var ifrågasatt att hänskjuta ärendet till regeringens opartiska bedömande, nu yttra sig om söreträdet af det ena eller andra systemet, men! kunde icke underlåta att uttala en varning för att allt för mycket förlita sig på exempel, hemtade från vårt grannland, der smalspåriga banor an H påpekande tal. bland annat, att dessa baoro i allmänhet helt korta med på förband begränsad trafik, hvaremot det här vore fråga om en 20 mil lång, på en sträcka af 6 mil redan färdigbyggd bana, som kommer att gå genom en spaumälstrakt och skogsbygd. I Norge vore nu väl fråga om byggarde af en 22 mil lång smalspårig bana, men densamma vore tydligen afsedd för en högst obetydlig lokaltrafik. Efter slutad diskussion segrade gonom votering med 60 röster mot 32 utskottets hemställan mot frih. Raahs förslag. I Andra kammaren uttalade sig hrr Lyttkens, C. Ifvarsson, IIggström, Fredriksson, Sv. Nilsson i Efveröd, Gustat Jo bh, Sahlström, Jonas Jonasson, Gumeelius, Martin och grefve Sparre till förmån för det smalspåriga systemet såsom ojomförligt billigare än det bredspåriga samt för våra förhållanden fullkomligt tillsyllestgörande. IIr Hierta önskade, att man antingen nu ville besluta sig för smalspåriga banor eller ock ingå till K. M:t med begäran om förslag i ämnet till nästa riksdag. En sådan begäran fann ock hr Bjerkander lämplig. Ur A. Bergström och frih. Alströmer ville, att kammaren skulle besluta, det ifrågavarande bana skulle byggas bredspårig men med lätt öfverbyggnad. Utskottets hemställan förordades Ielutligen af hrr Staaff och Lithner, men vann vid voteringen endast 60 röster för sig, hvaremot 110 röster afgåfvos för bifall till ofvanstående förslag om norra stambanans byggande med en spårvidd af 3 fot 6 tum engelskt mått. Vidare har statsutskottet hemställt, att riksdagen måtte anhålla det K. M:t täcktes anbefalla yrelsen för statens jernyägsbyggnader att vid utandet af dessa byggnader iakttaga all den sparsamhet, som med trafikens trygghet och banornas ändamålsenlighet kan vara förenlig. Denna hemställan godkändes af båda kamrarne, i den Andra med följande af hr C. Ifvarsson reservatiorsvis f föreslagna tillägg: ,och tillse om ej detta ändamål kunde säkrast vinnas genom upplåtandet af större eller mindre del af arbetet på entreprenad. Mavusakturdiskonten. Vidare bifölls af båda kamrarne hr Rydqvists af statsutskottet tillstyrkta motion om befrielse för manufakturdiskonten att af dess vinstmedel årligen till riksgäldskontoret inbetala 21,000 rår. Första kammaren förenade sig i Andra kammarens beslut, att hos K. M:t anhålla, att i