Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1870, sida 3

ullgä ur I Vudus Irla nutur, Lou vurtiicu TER då ovanligt stark för årstiden, att man kunnat tro sig vara försatt midt i högsommaren, såvida icke de kala träden och buskarne påmint om att vi ännu befinna oss i den nyckfulla och ombytliga April. Vegetationen har vaknat till nytt lif och landtmännens vårarbeten bedrifvas nu med skyndsamhet. Ett ymnigt regn skulle vara särdeles välgörande. UTRIKES. FRANKRIKE. Det är för att häfda teorien om , det suveräna folket, samt att för sina efterträdare hålla öppen rättigheten Att alltid kunna appellera till folket, som kejsaren så strängt håller på den form, som art. 3 i senatsconsultum har. Segrar kejsaen vid folkomröstningen med en eklatant röstpluralitet öfver den nya författningens och den napoleonska dynastiens fiender, så skall resultatet hafva rättfärdiggjort denna utomordentliga åtgärd, och regeringspartiet skall då med stolthet kunna åberopa sig på: vox populi, vox dei. Att det bland kejsarens omgifningar hyses ett till visshet gränsande hopp om ett sådant resultat, framgår äfven bland annat at Laguerronicres tal i senatens möte den 18 dennes, i hvilket han framhöll omröstningens nödvändighet och ändamålsenlighet, den högtidliga akt, som skulle bilda slutstenen för de sednaste reformerna och likasom pånyttföda kejsardömet. Men i fall ett sådant resultat icke vinnes — hvad då? Denna betydelsefulla fråga uppkastas icke endast af de tidningar i och utom Frankrike, som helsat det personliga regeringssystemets fall med jubel, utan äfven af organer, som stå på det liberala kejsardömets sida, och som äro benägna att i den nya författningen se en garanti för dess varaktighet. Vi vilja exempelvis anföra ,Libert6. Emil Girardin är sjelf bland inbjudarne till organisationen af en centralkomitå till fördel för solkomröstninger. men han anser situationen — med asscerde på partiernas styrka — tvifvelaktig, och ban förklarar det just af detta skäl som en patriotisk pligt för hvar och en att af all förmåga arbeta för ett lyckligt resultat af omröstningen. Om nemligen uppräknandet af röstsedlarne gåfve ett resultat, hvaraf framgick, att de oppositionella och republikanska partierna blifvit betydligt förökade, eller om endast en obetydlig majoritet förekomme, så skulle resultatet af omröstningen kunna få för kejsardömet högst betydelsefulla följder, och det vissa är, att oppositionens mod i ett sådant fall skulle betydligt tillväxa. Folkomröstningen skulle då bli ett slags olycklig spådom om utgången af de nya val till lagstiftande församlingen, som efter antagandet af den nya konstitutionella författningen väl knappast länge skola kunna uppskjutas. Det medgifves således t. o. m. af politici, som önska seger åt det liberala kejsardömet, att mycket stär på spel, samt att det under alla omständigheter fordras en ,activit devorante af alla regeringens vänner för att motarbeta den agitation och det inflytande på massorna, som det rastlösa republikanska partiet på! de sednaste åren icke utan framgång förstått bemäktiga sig. Man bör dock icke å andra sidan förbise, att just på den sednaste tiden omständigheter inträffat, som kunna verka gynnsamt för regeringen. Dertill hör en fortfarande onighet bland vensterns medlemmar. Picard och 9 andra deputerade åro emot att rösta med nej, eller att afhålla sig från omröstningen. De önska en positiv omröstningssormel, på hvilken det skall kunna svaras både ja och nej. Genom denna oenighet åstadkommes oreda inom oppositionen, och man antager, som vi förut nämnt, att venstern skall offentliggöra två särskildta manifester, det ena med, det andra utan journalisternas medverkan. Enligt en korrespondens från Paris, skall plebiscitet bli sålunda formuleradt: , Vill folket de konstitutiouella reformer af ir 1870, som betrygga de offentliga friheterna, och vill det ställa dessa friheter ander kejsardömets och den napoleanska lynastiens garanti? Uertiginnan af Berry har aflidit. Hon var dotter till konung Frans I af De Begge Sicilierna, född den 5 November 1798, och har fört ett mycket oroligt lif. Först var hon förmäld med hertigen af Berry, blef enka den 14 Februari 1820 och gifte sig år 1831 med markis Luchesi, hvilken filed 1864. Som man minnes, mördades lennes första gemål. i hertiginnans närvaro, af Louvel, och sju månader derelter dde hon sin son Henrik, grefve af Chambord. UHertiginnan vann urder julirevoluionen en viss tvetydig ryktbarhet för del inspråk, hvarmed hon uppträdde för Henik V; efter många äfventyr blef hon förd ill citadellet i Bloye, hvarifrån underättelsen plötsligt spridde sig, att hon inyo var i intressanta omständigheter samt blifvit hemligen förmäld med marsis Luehesi. Enär hon derigenom förloade all politisk betydelse, frigaf Ludvig Filip henne. Sedan lefde hon omvexlande vå åtskilliga ställen i Italien. Hertiginnan var en mycket lefnadsglad dam, mycket aktlös och högst ogenerad i sina lefnadsörhållanden.